Fortsätt till huvudinnehåll

Laggen dyker upp igen


FOTO: JARL ASKLUND


Somliga personer förekommer rätt flitigt i spalterna, försvinner och dyker upp långt senare, ofta i ett annat oväntat sammanhang. Jonny Lagg är ett exempel på detta.

Framgångsrik dragracingförare på 80-talet, flyttade till USA för att köra World Series men hoppade av för att starta ett shippingföretag i Los Angelses tillsammans med en kompanjon. Återkom till Sverige och Boxholm för drygt tio år sedan med flera företagsidéer. Han hade utvecklats under åren i USA, blivit lite bredare över axlarna och berättade vältaligt om sina affärsprojekt.

För tio år sedan gjorde fotografen Jalle Asklund och jag ett knäck på Lagg. Han hade köpt en 18 meters lång båt med 740 hästars motoreffekt och transporterat hem till Sverige och hamnen i Laxberg (Sommen). Ocean Symphony förde mer tankarna till karibiska farvatten än en svensk insjö. Den hade legat under vatten i farvattnen utanför Boston innan Jonny köpte den av försäkringsbolaget.

Ett fartyg av den storleken växer förstås uppseende och alla kommentarer i Laxberg var inte positiva men Jonny tog gliringarna med ro och fortsatte putsa på sin klenod.

Så läser vi i bladet att han gjort comeback i dragracingen och vunnit ett par tävlingar i Tierp under den gångna säsongen. Man kan förstås fundera lite över konkurrensen i dragracing när man kan göra så bra ifrån sig efter en 25 år lång frånvaro, men de avgörande prestationerna i den sporten utförs kanske inte bakom ratten utan i verkstaden.

Jonny är 55 år fyllda men han har kvar sitt pojkaktiga utseende och sin ungdomliga energi. Hur racingkarriären fortsätter är i skrivande stund ovisst. Sportens status i Sverige är osäker sedan den nya banan i Tierp gått i konkurs och om Mantorp Park planerar för nya tävlingar under 2014 vet jag inte.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.