Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris



Somliga namn försvinner aldrig från spalterna. Arie Even är ett sådant namn. Israelen vars bolag för 20 år sedan skulle exploatera Bona för storskalig turism men aldrig kom till skott. Evens bolag är största delägaren i byns samfällighetsförening och har slutat betala räkningar. Övriga boende lider i vinterkylan och risken är stor att elleverantören snart fimpar gatubelysningen..

Övriga delägare har klagat sin nöd hos Motala kommun som inte har någon formell skyldighet att hjälpa dem. Om kommunen ställer upp är det risk för att det skapar prejudikat och att andra samfällighets- och bostadsrättsföreningar också klappar på porten. Det kanske finns någon gräns för hur välvillig en kommun kan vara?

Arie Even är en mystisk, israelisk ”miljardär” med rötterna i Ryssland. Han var inblandad i allt som rörde israeliskt näringsliv med tyngdpunkt på fastigheter och hotell, påstods det. Hans resurser var obegränsade och planerna för den gamla uppfostringsanstalten, mentalsjukhuset och flyktingförläggningen var gigantiska och fantasieggande. Exklusiva lägenheter, lyxrestauranger, småbåtshamn och golfbana. Det är klart att sådana planer triggade redaktionerna för 20 år sedan även om berättigade tvivel så småningom smög sig in. Existerar Arie Even överhuvudtaget?

Jag vet inte hur många gånger vi ringde till Israel för att intervjua den mäktige men fick alltid prata med någon underhuggare som kom med det ena svårkontrollerade löftet efter det andra. Löften som visade sig vara utan substans och fastigheterna förföll allt mer. Påståenden om hans väldiga resurser gick inte att kontrollera och med tiden har jag blivit alltmer skeptisk.  Om den dåvarande kommunledningen med Johan Andersson i spetsen lät sig luras vet jag inte, men utåt visade den upp en artig men avvaktande attityd.

Jag ställde frågan då och ställer den igen. Vad hade den internationella finansmagnaten i Bona att göra? Vad skulle de internationella jetsettarna hitta på där, förutom att klirra med juvelerna vid de överdådiga middagarna? Köpa glesbygdskavaj och följa med på älgjakt en vecka? Om man vill exploatera norra Östergötland för storskalig, köpstark turism så är det väl närheten till Vättern som ska marknadsföras och inte mörka skogen i Bona? Jag tror aldrig vi får ett svar på de frågorna.

Bona är inget unikum. Om man läser svensk lokalpress de senaste 20 åren finns åtskilliga exempel på spektakulära, penningslukande projekt som aldrig blir av. I bästa fall vill säga. Ett fåtal börjar byggas och i de fall där kommuner är inblandade slutar det ofta med att de sitter med Svarte Petter. Vi är ofta så förblindade av att det ska gå bra för våra hemkommuner att normalt kritiskt tänkande sätts åt sidan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.