Fortsätt till huvudinnehåll

När byggnadsnämnden tog kyrkan i örat






Ta en titt på bilden här ovan. En 1 880 kvadratmeter stor damm som underlättar bevattningen på Mjölby kyrkogård. Inget konstigt med det. En sådan anläggning med stora ytor att bevattna kräver en ordentligt tilltagen damm.
Men byggnads- och räddningsnämndens protokoll från majmötet (§ 90) vittnar om komplikationer under dess tillblivelse.

Dammbygget är inget hafsverk. Redan 2009 träffades representanter för Folkunga pastorat, Mjölby kommun och Länsstyrelsen där pastoraret informerade om vilka åtgärder som väntade anläggningen de närmaste åren, bland annat denna damm.

Projektet tog en mer konkret form våren 2013 när man kontaktade Mjölby kommun och övriga intressenter om den blivande dammen. Så långt allt väl men i februari i år informeras byggnadskontoret om att pastoratet anlagt en damm med tillhörande ledningar utan marklov och startbesked. Någon vecka senare ansökte pastoratet om marklov i efterhand vilket beviljades.

Byggnadsnämnden hade därmed laglig rätt att kräva en byggsanktionsavgift som efter en krånglig kalkyl hamnade på en slutsumma av 83 916 kr. Pastoratet bestred avgiften och menade att ingen tjänsteman upplyst dem om att bygget krävde marklov. Byggnadsnämnden ansåg att det fanns förmildrande omständigheter och beslöt att sätta ner avgiften till en fjärdedel eller 20 979 kr. Så kan det gå när inte haspen är på.

Nu kan man kanske tycka att Folkunga pastorat blivit utsatt för ett byråkratiskt pedanteri men jag har motsatt åsikt. Pastoratet är stort och dess chefer ska ha tillräcklig kompetens för att kunna regelverket i detalj. Byggnadsnämnden är ingen vanlig nämnd utan en myndighet som dömer efter lagen. Pastoratet kan vara glada över att nämnden fixar en 75-procentig rabatt. Under de år jag bevakat Mjölby kommun har inga svartbyggande privatpersoner fått 75 procents rabatt när de drabbats av byggsanktionsavgifter.

En mindre tolerant person än jag skulle känna skadeglädje när offentliga institutioner ryker i luven på varandra, men o nej så gemen är inte jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.