Fortsätt till huvudinnehåll

En träta på en badstrand



25 grader varmt, en inbjudande sandstrand och en svalkande insjö. Bleklagda svenskar som fördriver tiden mellan baden med läsning, korsord, badminton och kaffedrickande. Ett billigt och okomplicerat nöje som pågått i Sverige i snart hundra år under de få sommardagar vädret så tillåter.

Men så enkelt är det inte i Pinnarp i Kinda kommun. Striden kring badstranden börjar alltmer likna en tragikomisk fars. Det senaste inslaget är att en sommargäst, Karin Schibbye, gjort ”intrång” på badstranden medförande kontraband i form av en kaffekorg. Campingens ägare har försökt hindra henne, dock utan att använda våld, och en campinggäst har farit ut i otidigheter. För detta tilltag har hon blivit anmäld för ofredande.

Vem har rätt och vem har fel? Ja, den frågan är inte lätt att svara på. Det finns jurister som har olika uppfattning om allemansrätten. Ägarparet Seegers må ha retat upp lokalbefolkningen men har uppbackning av campinggästerna. Det framgick med önskvärd tydlighet i Torbjörn Lindqvists grundliga artikel i Corren idag. Oavsett det juridiska läget har ett lokalt turistföretag som är i obalans med en majoritet av befolkningen inga goda framtidsodds. Annika Seegers antyder ju också att en försäljning av campingen kan bli följden av denna träta. Kommunen verkar inte ha något att komma med för att bilägga tvisten.

Sett så här på några mils avstånd kan jag tycka att historien har ett visst underhållningsvärde – revirpinkande brukar ha den effekten på mig - men den uppfattningen har nog inte de närmast inblandade. Undrar om det finns någon motsvarighet till detta i vårt avlånga land.

Kindapolisen verkar inte ha mottagit anmälan om ofredande med någon större entusiasm. Myndighetens rättsenhet ska utreda juridiken och innan den är klar har badsäsongen övergått i sju månaders mörker, is och kyla. Sånt brukar ha en dämpande effekt på allehanda stridstuppar. Mitt tips är att anmälan hamnar i det runda arkiv som polisen så gärna använder för det som på polissvenska kallas mängdbrott.

Noterade ni den anmälda damens efternamn? Schibbye. Hon har klarat värre prövningar än en träta på en badstrand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...