Fortsätt till huvudinnehåll

Hög bro men lågt i tak




Vad är det som händer i Motala? Fotbollsklubben LSW bojkottar Motala Tidning och nu hotar också den socialdemokratiska arbetarekommunen med bojkott mot samma tidning. Är det verkligen så lågt i tak i min hemstad?

Motalaborna har alltid haft en ambivalent inställning till sin lokaltidning men smeknamn som Gubbkalsongen och Tomsäcken har jag tagit som ett utslag av skämtlynne. Tidningens status ökade markant när Britt-Marie Citron avslöjade Motalaskandalen 1995. Ni minns väl att hennes artiklar ledde till att hela kommunledningen byttes ut.

Om vi ska ta det från början så blev LSW:s ledare och spelare förbannade när en f d spelare uttalade sig kritiskt, måhända överdrivet kritiskt, om klubbens spelare efter fjolårets sejour där. Svaret blev en bojkott mot tidningen som inte var välkommen för det traditionella förhandsreportaget inför seriestarten i fyran. Lite larvigt kan tyckas och det hade kunnat lösa på ett betydligt smidigare sätt om klubben fått tillfälle att kommentera Rakos kritik i en fristående artikel istället för att skjuta på budbäraren.

Fråga är hur långvarig bojkotten blir? Redan efter segern i cupmatchen mot MAIF uttalade sig lagledaren Kenneth Håkansson och jublade tillsammans med LSW-legendaren Bosse Sjöholm på bild. Min erfarenhet är att konflikter av den här typen lugnar ner sig med tiden och att relationerna återgår till det normala.

Betydligt allvarligare är det när arbetarkommunens ordförande Ingvar Ståhl hotar med bojkott för att tidningen valde att bevaka första maj i Borensberg istället för som brukligt i Motala och han backades upp av kommunstyrelsens ordförande Camilla Egberth. Det här grälet har för övrigt uppmärksammats i andra medier. Man får förmoda att Ståhl skrev sitt Facebookinlägg i affekt och det blir sällan lyckat resultat. Det har väl knappast undgått Ståhl att Borensberg ingår i Motala kommun?

Chefredaktören Stefan Pettersson säger till nättidningen Dagens Opinion att politikerna använder sin maktposition för att sätta press på tidningen. Han säger också att relationerna mellan tidningen och socialdemokratin normalt är bra men att en viss irritation har märkts över att MVT skrivit en rad kritiska artiklar om den planerade nedläggningen av en skola.

Jag har hört hot om annonsbojkott vid flera tillfällen men det brukar stanna vid just hot. Corren i Mjölby drabbades dock av en annonsbojkott när dåvarande chefredaktören Ernst Klein skrev kritiskt om två matbutiker, ICA och Kvarnen Matmarknad, för cirka 15 år sedan. Inte så kul för annonsförsäljarna för livsmedel och bilar är hörnstenarna i försäljningsbudgeten. Ernst Klein blev nog häpen över att hans tämligen oskyldiga formuleringar fick det resultatet. Såvitt jag vet pågår bojkotten från ICA:s sida ännu. Kvarnen Matmarknad har numera nya ägare och ingår i butikskedjan Willys.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.