Fortsätt till huvudinnehåll

Tappade hakor över vita rockar



Av hälsoskäl tvingas jag ofta besöka det lokala apoteket. Alltid är det något av mina dagliga läkemedel som kräver påfyllning. Besöken är inte nöjsamma och då är det inte hålet i plånboken jag tänker på i första hand. Jag märker att sedan apoteksreformen har sortimentet förändrats och hudkrämer, vitaminpiller, tandvårdsprodukter, hårborstar och solskyddsmedel tar en allt större del av försäljningsytan. Skälet är naturligtvis att dessa icke receptbelagda varor har en större vinstmarginal.

För tillfället skymmer stora reklamtavlor för solskyddsmedel sikten för dem som väntar på sin tur för att få sina recept expedierade. Nummertavlorna syns helt enkelt inte. Borden med allehanda onödiga produkter underlättar inte manövreringen av rullatorer och barnvagnar.

Det här plottrandet med allehanda varor kan få oönskade konsekvenser. För en tid sedan inträffade en olycka när en man i 70-årsåldern snubblade över en korg med hudvårdsprodukter. Jag hörde hur hans knä smashade mot det hårda golvet. Han var snabbt på fötter, grimaserande av smärta och lämnade lokalen. Det är ju så genant att gå i däck på offentlig plats. Ingen ur personalen reagerade eller hjälpte den olycklige på fötter. Bara tappade hakor över vita rockar.

Till slut reagerade en personal och ställde tillbaka korgen med på samma olycksaliga ställe, den hade ju blivit rubbad ur sitt läge minsann. Jag blev irriterad, klev fram och sparkade korgen så långt in under bordet jag kunde, ur vägen för kunderna. Ingen kommentar. Jag vet inte om det var personalens tafatthet eller den korkade placeringen av korgen som irriterade mig mest.

Apotek Hjärtat i Mjölby bör bygga om eller bygga ut till större lokaler. Grannlokalen står tom. Omsorgen om kunderna bör gå före jakten på profiten.

Som framgår av bifogade länk äger ICA-gruppen Apotek Hjärtat sedan november 2014. Köpesumman var 5,7 miljarder kr. Läkemedel är big business. Resurser saknas icke.

http://www.svd.se/ica-koper-apotek-hjartat

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...