Fortsätt till huvudinnehåll

Norra Kärr ligger fel



Nyheten om att Tasman Metals tar en tillfällig (?) paus i ansträngningarna att exploatera en gruva i Norra Kärr var förra veckans största lokala nyhet. Som bekant ser bolaget ingen möjlighet att få ihop det kapital på tre miljarder kr som krävs för att gruvan ska bli verklighet. Hela gruvbranschen är i gungning.

Norra Kärr ligger på gränsen mellan Jönköpings och Ödeshögs kommuner. Den senare kommunen har intagit en något svajig hållning. 2011 sade kommunen nej till projektet utan motivering. Men när dåvarande kommunalrådet Magnus Oscarsson (KD) intervjuades i Östnytt i februari 2012 sa han att givetvis skulle kommunen börja planera för och bygga bostäder till gruvans anställda. Men i förra veckan dömde efterträdaren, hustrun Annicki Oscarsson, ut gruvprojektet av miljöskäl. (KD i Ödeshög är tydligen en familjeangelägenhet). Det finns passande namn för denna svajiga hållning men eftersom jag är en snäll skribent som vill hålla mig väl med alla läsare avstår jag från att nämna dessa.

Slaget om allmänna opinionen har vunnits av miljövännerna. ARV (Aktionsgruppen Rädda Vättern) har varit synnerligen flitiga, inte minst på sociala medier, och det är svårt att finna någon förutom Tasman Metals som är för projektet.

Södra Vätternbygden, som domineras av jord- och skogsbruk, har ingen industritradition. Under 1980-talet fanns ett projekt som skulle bryta kalksten i stor skala i Borghamn men det självdog när främsta intressenten gick i konkurs. Ungefär samtidigt ville en markägare i Stava, några kilometer från Norra Kärr, bygga stugor, campingplats, konferenscenter, pooler och en marina men det stöp också efter intensiva protester från grannarna. Inte heller länsstyrelsen var med på noterna.

Ur en gruvexploatörs synvinkel ligger Norra Kärr fel. I Norra Vätternbygden, på gränsen mellan Östergötland och Närke skulle en malmfyndighet få en annan acceptans. Skälet heter Zinkgruvan som brutit zink och annan malm i drygt150 år och gett bygden många arbetstillfällen genom åren. 1995 gjorde jag och fotografen Åke Karlson ett besök i gruvan och fascinerades av de tysta, starka män som bröt malm på 600 meters djup och inte såg dagsljus under någon arbetsdag.

Blir det någonsin en gruva i Norra Kärr? Tasman Metals har inte bara miljöorganisationerna att käfta med utan också brist på riskvilligt kapital. Fast det finns människor som tror på idén. Linda Wårell, professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet, tror att projektet kan blir en angelägenhet för EU. EU är bekymrat över Kinas fullständiga dominans  i handeln med sällsynta jordartsmetaller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom