Fortsätt till huvudinnehåll

Norra Kärr ligger fel



Nyheten om att Tasman Metals tar en tillfällig (?) paus i ansträngningarna att exploatera en gruva i Norra Kärr var förra veckans största lokala nyhet. Som bekant ser bolaget ingen möjlighet att få ihop det kapital på tre miljarder kr som krävs för att gruvan ska bli verklighet. Hela gruvbranschen är i gungning.

Norra Kärr ligger på gränsen mellan Jönköpings och Ödeshögs kommuner. Den senare kommunen har intagit en något svajig hållning. 2011 sade kommunen nej till projektet utan motivering. Men när dåvarande kommunalrådet Magnus Oscarsson (KD) intervjuades i Östnytt i februari 2012 sa han att givetvis skulle kommunen börja planera för och bygga bostäder till gruvans anställda. Men i förra veckan dömde efterträdaren, hustrun Annicki Oscarsson, ut gruvprojektet av miljöskäl. (KD i Ödeshög är tydligen en familjeangelägenhet). Det finns passande namn för denna svajiga hållning men eftersom jag är en snäll skribent som vill hålla mig väl med alla läsare avstår jag från att nämna dessa.

Slaget om allmänna opinionen har vunnits av miljövännerna. ARV (Aktionsgruppen Rädda Vättern) har varit synnerligen flitiga, inte minst på sociala medier, och det är svårt att finna någon förutom Tasman Metals som är för projektet.

Södra Vätternbygden, som domineras av jord- och skogsbruk, har ingen industritradition. Under 1980-talet fanns ett projekt som skulle bryta kalksten i stor skala i Borghamn men det självdog när främsta intressenten gick i konkurs. Ungefär samtidigt ville en markägare i Stava, några kilometer från Norra Kärr, bygga stugor, campingplats, konferenscenter, pooler och en marina men det stöp också efter intensiva protester från grannarna. Inte heller länsstyrelsen var med på noterna.

Ur en gruvexploatörs synvinkel ligger Norra Kärr fel. I Norra Vätternbygden, på gränsen mellan Östergötland och Närke skulle en malmfyndighet få en annan acceptans. Skälet heter Zinkgruvan som brutit zink och annan malm i drygt150 år och gett bygden många arbetstillfällen genom åren. 1995 gjorde jag och fotografen Åke Karlson ett besök i gruvan och fascinerades av de tysta, starka män som bröt malm på 600 meters djup och inte såg dagsljus under någon arbetsdag.

Blir det någonsin en gruva i Norra Kärr? Tasman Metals har inte bara miljöorganisationerna att käfta med utan också brist på riskvilligt kapital. Fast det finns människor som tror på idén. Linda Wårell, professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet, tror att projektet kan blir en angelägenhet för EU. EU är bekymrat över Kinas fullständiga dominans  i handeln med sällsynta jordartsmetaller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.