Fortsätt till huvudinnehåll

Norska eller svenska?



Norra hamnen.

Norska eller svenska?  Vilken kassa du än närmar dig i Strömstad får du frågan. Och i hög grad blir norska svaret. Gränshandeln i norra Bohuslän måste vara unik i Sverige konstaterar jag efter en weekend på orten.

Norska bilar av olika storlekar inte sällan stora SUV-ar), norska båtar i vikar och fjordar dominerar blickfånget och på restaurangen och kaféer klingar norskan mest och högst.

Det började med ett besök på Systembolaget där kassörskan var en norska. Döm om min förvåning när vi upptäckte ännu ett Systembolag i ett köpcentrum någon kilometer därifrån. Och jag som av lokala kommunpolitiker fått höra att Systembolaget har principen ”en kommun en butik” när det gäller små kommuner. Undantaget heter förstås Strömstad.

Norrmännen har stor köpkraft (oljepengar) och priserna i Norge är höga på livsmedel, alkohol och textilvaror och det är anledningarna till att norrmännen söker sig över gränsen. Och så här ser det ut året runt försäkrar ortsborna.
Sydkoster och dess Naturum.
 
Bra eller dåligt? Hopplöst för en lekman att svara på men köpmännen i Strömstad och arbetsmarknaden i stort måste vara vinnare i den här ekvationen. Under vår vistelse där öppnades en galleria i en storlek och av en standard som inte kan vara möjlig i någon annan svensk kommun med bara 15 000 invånare. Vem är gammal nog att minnas när svenskar åkte till Norge för att köpa billigt socker och margarin?

Men turister gör väl annat än äter och dricker? Den som gillar båtar, lummiga öar och karga granithällar får sitt lystmäte stillat. Koster var en angenäm upplevelse en halvtimmes båtfärd från Norra Hamnen. Maj och september är bäst, deklarerade en av öarnas 330 bofasta invånare. I juli är det alldeles för möe fölk. Hotellet bjöd på god mat och höga priser. Flera räktrålare är baserade på Koster.

Två närbelägna golfklubbar finns också, Strömstad GK och Dynekilens GK, men vi hann inte med något spel där. Man får inte allt här i världen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.