Fortsätt till huvudinnehåll

Norska eller svenska?



Norra hamnen.

Norska eller svenska?  Vilken kassa du än närmar dig i Strömstad får du frågan. Och i hög grad blir norska svaret. Gränshandeln i norra Bohuslän måste vara unik i Sverige konstaterar jag efter en weekend på orten.

Norska bilar av olika storlekar inte sällan stora SUV-ar), norska båtar i vikar och fjordar dominerar blickfånget och på restaurangen och kaféer klingar norskan mest och högst.

Det började med ett besök på Systembolaget där kassörskan var en norska. Döm om min förvåning när vi upptäckte ännu ett Systembolag i ett köpcentrum någon kilometer därifrån. Och jag som av lokala kommunpolitiker fått höra att Systembolaget har principen ”en kommun en butik” när det gäller små kommuner. Undantaget heter förstås Strömstad.

Norrmännen har stor köpkraft (oljepengar) och priserna i Norge är höga på livsmedel, alkohol och textilvaror och det är anledningarna till att norrmännen söker sig över gränsen. Och så här ser det ut året runt försäkrar ortsborna.
Sydkoster och dess Naturum.
 
Bra eller dåligt? Hopplöst för en lekman att svara på men köpmännen i Strömstad och arbetsmarknaden i stort måste vara vinnare i den här ekvationen. Under vår vistelse där öppnades en galleria i en storlek och av en standard som inte kan vara möjlig i någon annan svensk kommun med bara 15 000 invånare. Vem är gammal nog att minnas när svenskar åkte till Norge för att köpa billigt socker och margarin?

Men turister gör väl annat än äter och dricker? Den som gillar båtar, lummiga öar och karga granithällar får sitt lystmäte stillat. Koster var en angenäm upplevelse en halvtimmes båtfärd från Norra Hamnen. Maj och september är bäst, deklarerade en av öarnas 330 bofasta invånare. I juli är det alldeles för möe fölk. Hotellet bjöd på god mat och höga priser. Flera räktrålare är baserade på Koster.

Två närbelägna golfklubbar finns också, Strömstad GK och Dynekilens GK, men vi hann inte med något spel där. Man får inte allt här i världen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...