Fortsätt till huvudinnehåll

Norska eller svenska?



Norra hamnen.

Norska eller svenska?  Vilken kassa du än närmar dig i Strömstad får du frågan. Och i hög grad blir norska svaret. Gränshandeln i norra Bohuslän måste vara unik i Sverige konstaterar jag efter en weekend på orten.

Norska bilar av olika storlekar inte sällan stora SUV-ar), norska båtar i vikar och fjordar dominerar blickfånget och på restaurangen och kaféer klingar norskan mest och högst.

Det började med ett besök på Systembolaget där kassörskan var en norska. Döm om min förvåning när vi upptäckte ännu ett Systembolag i ett köpcentrum någon kilometer därifrån. Och jag som av lokala kommunpolitiker fått höra att Systembolaget har principen ”en kommun en butik” när det gäller små kommuner. Undantaget heter förstås Strömstad.

Norrmännen har stor köpkraft (oljepengar) och priserna i Norge är höga på livsmedel, alkohol och textilvaror och det är anledningarna till att norrmännen söker sig över gränsen. Och så här ser det ut året runt försäkrar ortsborna.
Sydkoster och dess Naturum.
 
Bra eller dåligt? Hopplöst för en lekman att svara på men köpmännen i Strömstad och arbetsmarknaden i stort måste vara vinnare i den här ekvationen. Under vår vistelse där öppnades en galleria i en storlek och av en standard som inte kan vara möjlig i någon annan svensk kommun med bara 15 000 invånare. Vem är gammal nog att minnas när svenskar åkte till Norge för att köpa billigt socker och margarin?

Men turister gör väl annat än äter och dricker? Den som gillar båtar, lummiga öar och karga granithällar får sitt lystmäte stillat. Koster var en angenäm upplevelse en halvtimmes båtfärd från Norra Hamnen. Maj och september är bäst, deklarerade en av öarnas 330 bofasta invånare. I juli är det alldeles för möe fölk. Hotellet bjöd på god mat och höga priser. Flera räktrålare är baserade på Koster.

Två närbelägna golfklubbar finns också, Strömstad GK och Dynekilens GK, men vi hann inte med något spel där. Man får inte allt här i världen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...