Fortsätt till huvudinnehåll

Våtdräkter är för mesar




Så har jag då sett min andra Triathlontävling på mindre än ett år. Ingen i dessa trakter har väl missat att världseliten gjort upp i Motala och att självplågarna fått stifta bekantskap med Vätterns kalla vatten (14 grader).

Första gången jag såg en tävling var Iron Man på Mallorca i september. De var vassare än deltagarna i lördags. Avslutade med en maraton, 4 295 meter) mot bara 3 000 meter ut mot Råssnäsudden. (På den udden har jag skenat många gånger fast med en annan avsikt.)

Men kul var det och spännande. Den långe dansken Martin Jensen ledde vid växlingen från cykel till löpning men orkade inte hålla undan för fransosen Cyril Viennot som passerade och vann med 13 sekunders marginal efter nästan fem timmar. Viennot var så trött att han bad att få sitta när fotografen Micke Fransson tog bilder efter målgången. Damklassens vinnare, Mary Beth Ellis, USA, var helt överlägsen med en segermarginal på sju minuter.

De två ”speakarna” höll liv i tävlingen med ständiga tidsrapporter och spekulationer kring deltagarnas status som cyklister eller löpare. Det verkar som om de många åskådarna trivdes i hamnen.

Vätternrundan är ju en perfekt organisation för arrangemang av den här typen. Rundan har ju under ett halvt sekel byggt upp en kunskap och en erfarenhet av stora arrangemang som inte står Vasaloppets efter. Exportidé?

Men hur står sig ett VM i Triathlon i den massmediala konkurrensen? Fick leta länge i rikslikaren Sportbladet innan jag hittade tävlingen långt bak i resultatbörsen. Ingen bild, ingen löpande text. Orättvist? Felbedömning? Inte vet jag.
Semesterlycka.
 
Inte trodde jag att jag skulle avrunda denna speciella dag med ett dopp längre ut i Motalaviken. Följde med ett par yngre släktingar till badplatsen och såg till min förvåning att det var 18 grader sen eftermiddag. Så det var bara att dra av sig paltorna och förnöja omgivningen med ett långsamt och värdigt nedstigande i det klara vattnet. Och inte hade vi våtdräkter heller. Sånt är för mesar.

I denna skarv mellan juni och juli önskar jag Uffe Holmertz och teatergänget lycka till inför premiären på Medevi brunn senare i veckan. Nej, förresten inte lycka till. "Break a leg" heter det visst i den branschen.

Vi skickar också med ett grattis till Helena Dahlin som fyller 51 år idag. Hon slog järnåttor som en hel karl på Hagalund i Vadstena redan på 70-talet. Numera bor hon i USA.

Bildbeviset.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.