Fortsätt till huvudinnehåll

Han återuppstod från de döda




Ni känner alla till den där gamla historien. Gubben som kliver upp på morgonen, hämtar morgontidningen och konstaterar att om jag inte är med bland dödsnotiserna sätter jag på kaffet. En sån historia har jag varit inblandad i – på riktigt.


Det hände i början av 1980-talet när jag var Correns nyanställde lokalredaktör i Boxholm. Trots att jag var oskyldig till misstaget fick jag reda ut problemet och det hela slutade faktiskt ganska lyckligt men under några förmiddagstimmar hade jag svårt att inse humorn i denna bisarra händelse.

En man i 80-årsåldern avled och en dödsnotis skrevs. Inga märkvärdigheter med det utan det tillhörde vardagsrutinen. Men när texten hamnade hos familjeredaktören i Linköping gick han ut i fotoarkivet och lade till ett porträtt som varit infört tidigare i tidningen men den avporträtterade var i livet och bodde inte många hundra meter från redaktionen på Storgatan. Två män med samma för- och efternamn, födelseår och födelseort (Malexander) hade förväxlats.

Det var fikadags på morgonen när helvetet brakade löst. Den levande döde ringde och minst tre av hans medelålders söner ringde också varav en var riktigt förgrymmad. Nu var goda råd dyra. Andreredaktören Dag Wallén gav mig instruktioner: ”Gå och köp en stor blomsterkvast och sök upp farbrorn i hemmet och förklara hur felet uppkommit. Erbjud honom en gratis årsprenumeration som kompensation”.

Sagt och gjort. När jag anlände satt den gamle i telefon och pratade med ett barnbarn och grät och skrattade om vartannat. Han lugnade ner sig när jag framfört mitt ärende och vi satt sedan och pratade en god stund. Jag var i det läget glad över att den gamla mannen var ensam. Jag fick faktiskt intrycket att händelsen piggade upp honom för så mycket uppmärksamhet var det länge sedan han fick.

Efter 40 minuter återvände jag till redaktionen och nya telefonsamtal. Den aggressive sonen från Kisa krävde skadestånd utan att precisera några siffror. En prenumeration var inte tillräcklig.

Nytt telefonsamtal till andreredaktör Wallén. Nu var tonläget förändrat hos den vanligen så förbindlige Wallén. . ”Be honom precisera sitt skadestånd och så överlåter vi ärendet till vår styrelseordförande, hypoteksdirektör Gunnhagen, som är jurist så kanske vi möts i tingsrätten”, sa Wallén.

Jag vidarebefordrade Dag Walléns besked till sonen och efter detta hörde jag varken av den levande döde eller hans släktingar mer. Jag tror att de nöjde sig med prenumerationen. Idag skrattar jag åt historien men när jag traskade upp på Parkgatan var pulsen högre än normalt, det kan jag försäkra.

En poäng i sammanhanget var att den felande familjeredaktören var en magsur pedant som aldrig försatte ett tillfälle att hacka på oss yngre journalister. Efter detta höll han en låg profil.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.