Fortsätt till huvudinnehåll

Antiklimax på Nunnestigen





Visst var det en antiklimax när ägaren av gula huset på Nunnestigen i Skänninge meddelade att han drar tillbaka överklagandet till länsstyrelsen och målar om huset i en enhetlig ljus nyans som är godkänd av byggnadsnämnden.

Ni minns uppståndelsen i våras. Folk i allmänhet rasade över nämndens maktfullkomlighet och förmynderi. Låt Bernth Uno måla huset i vilken kulör han vill, löd budskapet. Inte blev det bättre när byggnadsnämndens ordförande Anders Steen lade mer ved på brasan med sitt uttalande om svenska och osvenska färger. Det finns tydligen en uppdämd ilska över allt vad klåfingrig byråkrati heter.

Bernth Unos beslut i dag är svårbegripligt. Vi medverkade i radioprogrammet Fredagsfrallan i våras och då var han inställd på att löpa linan ut med sitt överklagande. Han har inte förklarat sig i medierna.

Anders Steen sa till Svenska Dagbladet igår att hela mediecirkusen fick för stora proportioner. Ja, det brukar heta så från politiker och myndighetspersoner när saker och ting tar en för dem olycklig vändning.

Undrar vad som krävs för att Skänninge ska få lika mycket publicitet igen? Att Ture Lång viker sig i knäna och krossar en Mercedes-SUV på torget?

Efter fyrtio år i tidningsbranschen gör jag följande reflektion. När jag var ung reporter på 70-talet refererade jag möten där politiker och tjänstemän mötte allmänheten. Det var många ilskna ögonkast, huvudskakningar och liknande som visade vad åhörarna tyckte om budskapet men ingen greppade miken och sa vad han tyckte. Efteråt blev jag omringad av människor som hade kritiska synpunkter men som inte ville bli citerade med namn i tidningen.

Idag är det annorlunda. Möten hinner knappt börja innan de kritiska tar över och debatterar med stort självförtroende. Den auktoritetstro och rädsla för myndigheter som fanns för några decennier sedan är som bortblåst och det är en glädjande utveckling.
                      *  
             
Hockeysäsongen har knappt börjat och LHC har gjort bort sig genom att kräva slavkontrakt av fotografer. Såväl frilansfotografer som anställda tidningsfotografer har slagit tillbaka med kraft. LHC har backat och kallat det färdigskrivna kontraktet för diskussionsunderlag. Luktar efterhandskonstruktion.

LHC är i egna ögon en organisation med hög svansföring och kompetens i allehanda professioner. Men i grenen fotografi och upphovsrätt har cluben gjort en präktig balja i egen kasse.

Men jag gläds över två poäng i premiären mot Djurgården.


Sedan jag lade ut texten har det hänt saker. Corren uppger att fastighetens ena ägare Tanja Uno dementerar kommunens uppgifter och säger att överklagande ligger kvar. Hon säger att om länsstyrelsens beslut går dem emot ska de använda den ljusa färg som de visat för tjänstemannen. Dokusåpan har nu övergått i en fars och det är tydligt vem som är skyldig till detta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...