Fortsätt till huvudinnehåll

Antiklimax på Nunnestigen





Visst var det en antiklimax när ägaren av gula huset på Nunnestigen i Skänninge meddelade att han drar tillbaka överklagandet till länsstyrelsen och målar om huset i en enhetlig ljus nyans som är godkänd av byggnadsnämnden.

Ni minns uppståndelsen i våras. Folk i allmänhet rasade över nämndens maktfullkomlighet och förmynderi. Låt Bernth Uno måla huset i vilken kulör han vill, löd budskapet. Inte blev det bättre när byggnadsnämndens ordförande Anders Steen lade mer ved på brasan med sitt uttalande om svenska och osvenska färger. Det finns tydligen en uppdämd ilska över allt vad klåfingrig byråkrati heter.

Bernth Unos beslut i dag är svårbegripligt. Vi medverkade i radioprogrammet Fredagsfrallan i våras och då var han inställd på att löpa linan ut med sitt överklagande. Han har inte förklarat sig i medierna.

Anders Steen sa till Svenska Dagbladet igår att hela mediecirkusen fick för stora proportioner. Ja, det brukar heta så från politiker och myndighetspersoner när saker och ting tar en för dem olycklig vändning.

Undrar vad som krävs för att Skänninge ska få lika mycket publicitet igen? Att Ture Lång viker sig i knäna och krossar en Mercedes-SUV på torget?

Efter fyrtio år i tidningsbranschen gör jag följande reflektion. När jag var ung reporter på 70-talet refererade jag möten där politiker och tjänstemän mötte allmänheten. Det var många ilskna ögonkast, huvudskakningar och liknande som visade vad åhörarna tyckte om budskapet men ingen greppade miken och sa vad han tyckte. Efteråt blev jag omringad av människor som hade kritiska synpunkter men som inte ville bli citerade med namn i tidningen.

Idag är det annorlunda. Möten hinner knappt börja innan de kritiska tar över och debatterar med stort självförtroende. Den auktoritetstro och rädsla för myndigheter som fanns för några decennier sedan är som bortblåst och det är en glädjande utveckling.
                      *  
             
Hockeysäsongen har knappt börjat och LHC har gjort bort sig genom att kräva slavkontrakt av fotografer. Såväl frilansfotografer som anställda tidningsfotografer har slagit tillbaka med kraft. LHC har backat och kallat det färdigskrivna kontraktet för diskussionsunderlag. Luktar efterhandskonstruktion.

LHC är i egna ögon en organisation med hög svansföring och kompetens i allehanda professioner. Men i grenen fotografi och upphovsrätt har cluben gjort en präktig balja i egen kasse.

Men jag gläds över två poäng i premiären mot Djurgården.


Sedan jag lade ut texten har det hänt saker. Corren uppger att fastighetens ena ägare Tanja Uno dementerar kommunens uppgifter och säger att överklagande ligger kvar. Hon säger att om länsstyrelsens beslut går dem emot ska de använda den ljusa färg som de visat för tjänstemannen. Dokusåpan har nu övergått i en fars och det är tydligt vem som är skyldig till detta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.