Fortsätt till huvudinnehåll

Här hookar man mest och bäst



Med Hook, som ligger ett par mil söder om Jönköping, har jag spelat min 64:e bana i Sverige. Familjen Edberg som driver anläggningen var den första att kombinera konferens med golf som huvudtema redan på 1970-talet. Sedan dess har konceptet fått många efterföljare i Syd- och Mellansverige.

Vad väntar då besökaren förutom god mat och dryck? Jo två 18-hålsbanor av delvis varierande karaktär och utmärkta träningsmöjligheter.

Vi börjar med Parkbanan där flera av hålen slingrar sig utmed Hokasjöns stränder. Många par 4 som inte är längre cirka 320 meter men smala och med trånga ingångar till greenerna. Två korthål (5 och 6) efter varandra har jag inte träffat på tidigare och där var risken för kollisioner uppenbar. Väl rensat mellan hålen och ingen större risk att tappa bort snedslagna bollar. Greenerna i bra skick även om hastigheten var dämpad på grund av det myckna regnande som föregick vår runda.

Skogsbanan är snäppet svårare vilket också avspeglas i slopen. ”Den svåraste banan jag spelat” var omdömet från flera av spelarna i vårt gäng. Längre hål, ganska kuperat och med åtskilliga vattenhinder på strategiska ställen. Gärna en liten bäck 15-20 meter framför greenen eller stora bunkrar. Elvan (344 meter) var en luring med en talldunge i utslagets riktning. Högra vägen är den säkra vägen med ett längre avstånd till greenen. En stor damm underlättar definitivt inte inspelet.

Naturligtvis klokt av ägaren att kombinera två banor av olika svårighetsgrad för Hook anläggningar lockar både goda och dåliga spelare. Det skulle varit intressant att spela under torrare förhållanden än i helgen.

Hooks GK är en anläggning där den tillfällige besökaren sitter i högsätet. Kommande veckas schema är fulltecknad med olika företagsevent. Advokat-SM spelas till exempel över två dagar. Tänk er fyra advokater i samma boll: då blir det förhandlingar inför varje notering i scorekortet. Och vem debiterar vem?




 
Hooks herrgård är en herrgård i Vaggeryds kommun, Småland.
Herrgården ligger strax söder om Jönköping vid Hoksåns utlopp ur Hokasjön, nära Hok. Herrgården omges av en nästan jämn sandhed, bevuxen med granskog.

Det intilliggande Lindefors blev järnbruk 1728. Det anlades på säteriet Hooks egendom av lagmannen Nils Stedt och var i verksamhet ännu på 1870-talet. Huvudbyggnaden vid Hooks herrgård började uppföras 1778 av Claes Henrik Stedt, född 1715, son till lagman Nils Stedt. Det är en envånings reveterad träbyggnad med två mindre flyglar. Claes Henrik Stedt anlade på Hooks egendom Lindefors Manufakturverk 1764.

Drottning Sofia valde Hooks herrgård till rekreationsort somrarna 1894 och 1895, då trakten ansågs ha en frisk och stimulerande höglands- och skogsluft. Herrgården blev pensionat 1923 och hotell 1963.

Hooks GK, grundad 1934, har två golfbanor, Skogbanan och Parkbanan.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom