Fortsätt till huvudinnehåll

LHC och Rejmes har knutit hymens band



Correns årliga hockeybilaga dimper ner i brevlådan. Javisst ja, hockeypremiär på onsdag.  Hög tid att krama kulorna ur annonsmarknaden.

Vid en genombläddring av det 32 sidor tjocka magasinet slår det mig att Rejmes står för hela annonsinnehållet. Ingen annan annonsör sticker upp. Det är reklam för Rejmes produkter Volvo, Renault, Ford och Dacia på drygt tio sidor (kan du tänka dig att en välbetald hockeyspelare fräser iväg i en Dacia?). Asklings, Engström, Appelskogs m fl bilnasare gör sig tydligen inte besvär. Vad säger Konsumentverket om detta monopol för ”blindarbeten från Hisingen”. Ishockeyn är duktig på att knyta hymens band med storfinansen.

Hursomhelst är det trevlig läsning med några överraskande inslag. Jag läste med stort intresse intervjun med länets domare. Det är sällan domarna kommer till tals under serielunken. Den här publikationen är vida överlägsen den golfbilaga som marknadsavdelningen gav ut för några år sedan. Den här publikationen är gjord av proffs.
                                          
  *



Så kom den då: nyheten som Ödeshögs förra kommunalråd Michael Cornell längtat efter i flera år. Peab kastar loss och bygger ett 30-tal lägenheter i Hästholmens hamn. Bostadsrätter i de flesta större lägenheterna medan det kommunala bostadsbolaget hyr ut ettor och tvåor. Närheten till Vätterns vatten lockar och enligt Peab är det störst efterfrågan på de stora lägenheterna (133 kvm) på översta våningsplanet. Välbärgade pensionärer som sålt sina villor är förstås målgruppen. Det är väl enda gången som pensionärer står i fokus för marknadsförarnas intresse. Med sådant tillskott av nya invånare kanske det till och med blir en livsmedelsaffär i byn. Men var finns bilparkeringen?

Som uppvuxen i Motala har jag svårt att förstå vurmen för sjövatten. Hur kul är det att titta ut över grå vattenytor åtta månader om året?

Sol, hav och salta bad. Åtminstone kalla bad.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...