Fortsätt till huvudinnehåll

LHC och Rejmes har knutit hymens band



Correns årliga hockeybilaga dimper ner i brevlådan. Javisst ja, hockeypremiär på onsdag.  Hög tid att krama kulorna ur annonsmarknaden.

Vid en genombläddring av det 32 sidor tjocka magasinet slår det mig att Rejmes står för hela annonsinnehållet. Ingen annan annonsör sticker upp. Det är reklam för Rejmes produkter Volvo, Renault, Ford och Dacia på drygt tio sidor (kan du tänka dig att en välbetald hockeyspelare fräser iväg i en Dacia?). Asklings, Engström, Appelskogs m fl bilnasare gör sig tydligen inte besvär. Vad säger Konsumentverket om detta monopol för ”blindarbeten från Hisingen”. Ishockeyn är duktig på att knyta hymens band med storfinansen.

Hursomhelst är det trevlig läsning med några överraskande inslag. Jag läste med stort intresse intervjun med länets domare. Det är sällan domarna kommer till tals under serielunken. Den här publikationen är vida överlägsen den golfbilaga som marknadsavdelningen gav ut för några år sedan. Den här publikationen är gjord av proffs.
                                          
  *



Så kom den då: nyheten som Ödeshögs förra kommunalråd Michael Cornell längtat efter i flera år. Peab kastar loss och bygger ett 30-tal lägenheter i Hästholmens hamn. Bostadsrätter i de flesta större lägenheterna medan det kommunala bostadsbolaget hyr ut ettor och tvåor. Närheten till Vätterns vatten lockar och enligt Peab är det störst efterfrågan på de stora lägenheterna (133 kvm) på översta våningsplanet. Välbärgade pensionärer som sålt sina villor är förstås målgruppen. Det är väl enda gången som pensionärer står i fokus för marknadsförarnas intresse. Med sådant tillskott av nya invånare kanske det till och med blir en livsmedelsaffär i byn. Men var finns bilparkeringen?

Som uppvuxen i Motala har jag svårt att förstå vurmen för sjövatten. Hur kul är det att titta ut över grå vattenytor åtta månader om året?

Sol, hav och salta bad. Åtminstone kalla bad.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...