Fortsätt till huvudinnehåll

Ordförande Larssons hemsnickrade sekretessregler



Östra Tollstad är en av 32 kyrkor i pastoratet.

 
Vad försiggår i Folkungabygdens pastorat? I helgen avslöjade SR Östergötland att Leif Larsson, ordförande i kyrkorådet, avtvingat samtliga ledamöter i rådet ett tysthetslöfte. Inget muntligt utan ett skriftligt. Måndag eftermiddag kom svaret från en jurist på Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation. Ett sådant dokument är juridiskt värdelöst. Juristen avrådde från utflykter i juridikens utmarker.

Leif Larsson intervjuades också i radion på måndagen. För honom är det självklart att saker som avhandlas i ett kyrkoråd ska stanna inom dess väggar. Han jämförde med sin civila gärning i ett Mjölbyföretag där han ingick i direktionen. För mig är jämförelsen mycket långsökt. ASM Foods har väl föga likheter med styret av en demokratisk institution? Svenska kyrkan har ungefär samma offentlighets- och sekretessregler som statlig och kommunal förvaltning. Offentlighet är huvudregeln och sekretess undantaget och det går inte att skruva till egna sekretessregler som passar ordföranden i en given situation. Ordförande Larsson har inte begripit att han verkar på två spelplaner med olika regler.

Egentligen är jag inte förvånad för jag har under min Mjölbytid träffat en och annan lokalpolitiker med en suddig uppfattning om den grundlagsstadgade meddelarfriheten.

Fallet väcker min nyfikenhet. Vad sägs på kyrkorådets möten som inte tål offentlighetens ljus? Det kan knappast vara allmänt missnöje med det tämligen nybildade storpastoratet som föranleder en så drastisk åtgärd från hr Larssons sida utan något betydligt känsligare.

Så småningom lär väl förlåten skingras och till dess får jag bara konstatera att det var väl tur att ordförande Larsson inte avkrävde ledamöterna något celibatslöfte.

Go kväll kamrater!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.