Fortsätt till huvudinnehåll

Ordförande Larssons hemsnickrade sekretessregler



Östra Tollstad är en av 32 kyrkor i pastoratet.

 
Vad försiggår i Folkungabygdens pastorat? I helgen avslöjade SR Östergötland att Leif Larsson, ordförande i kyrkorådet, avtvingat samtliga ledamöter i rådet ett tysthetslöfte. Inget muntligt utan ett skriftligt. Måndag eftermiddag kom svaret från en jurist på Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation. Ett sådant dokument är juridiskt värdelöst. Juristen avrådde från utflykter i juridikens utmarker.

Leif Larsson intervjuades också i radion på måndagen. För honom är det självklart att saker som avhandlas i ett kyrkoråd ska stanna inom dess väggar. Han jämförde med sin civila gärning i ett Mjölbyföretag där han ingick i direktionen. För mig är jämförelsen mycket långsökt. ASM Foods har väl föga likheter med styret av en demokratisk institution? Svenska kyrkan har ungefär samma offentlighets- och sekretessregler som statlig och kommunal förvaltning. Offentlighet är huvudregeln och sekretess undantaget och det går inte att skruva till egna sekretessregler som passar ordföranden i en given situation. Ordförande Larsson har inte begripit att han verkar på två spelplaner med olika regler.

Egentligen är jag inte förvånad för jag har under min Mjölbytid träffat en och annan lokalpolitiker med en suddig uppfattning om den grundlagsstadgade meddelarfriheten.

Fallet väcker min nyfikenhet. Vad sägs på kyrkorådets möten som inte tål offentlighetens ljus? Det kan knappast vara allmänt missnöje med det tämligen nybildade storpastoratet som föranleder en så drastisk åtgärd från hr Larssons sida utan något betydligt känsligare.

Så småningom lär väl förlåten skingras och till dess får jag bara konstatera att det var väl tur att ordförande Larsson inte avkrävde ledamöterna något celibatslöfte.

Go kväll kamrater!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...