Fortsätt till huvudinnehåll

Östenssons krokiga väg till nya hallen





Östenssons har öppnat sin nya varuhall i Skänninge och köerna ringlade långa i torsdags. Vägen till nya lokaler har varit allt annan än rak för det Motalabaserade livsmedelsföretaget. För att klara ut alla turer måste vi bege oss 20 år tillbaka i tiden. Om man inte har alltför höga anspråk på underhållning är detta en politisk thriller på lokal nivå.

Jag har tagit hjälp av kommunstyrelsens förre ordförande Jörgen Oskarsson(S) att reda ut frågorna. Här följer hans redogörelse.

”1. EMAB erhöll Rosenlundsskolan som dellikvid för Bjälbotullskolan i början på 90-talet. Deras avsikt var att bygga om den till bostäder. Med lågkonjunkturen som följde blev det aldrig aktuellt.

2.  Östenssons etablering var politiskt infekterad. När t.ex. begäran om planändring lämnades in begärde flera tongivande politiker(från alla läger) att skolan skulle byggnadsminnesförklaras.Flera alternativa lägen diskuterades och förkastades.

3. Ett antal gentlemän (som jag minns det, tidigare nostalgiska elever) deltog i debatten. Vi kände ett massivt motstånd.

4.  Det fanns en stämning i Skänninge som odlade motsättningar mot Mjölby och vi (i S-ledningen) ville inte elda under den opinionen, därför blev frågan inte ett vanligt ”voteringsärende”.

5. För att skaffa ett manöverutrymme och i frågan lät vi ett opinionsinstitut göra en undersökning Osäkerhetsmarginal + - 5%. Jag har grävt fram resultatet (avrundat).”

Här följer resultatet av undersökningen.

Bör kommunen tillåta en planändring för en rivning?
För 37 %, emot 53 % och 9 % visste inte.

Vad skall Rosenlundsskolan användas till?
Bostäder 15 %, butik 14 %, kultur- och fritid 24 %, kontor 9 %, ”annat” 4 % och 33 % vet ej

Om inget lämpligt ändamål hittas, vad ska man då göra med fastigheten?
Riva 24 %, stå kvar till lämpligt ändamål hittas 40 %, ”andra lösningar” 18 % och 16 % vet ej

”Utfallet medförde att jag meddelade Gösta Östensson att det saknades politiska förutsättningar att gå vidare med planfrågan,”säger Oskarsson. Vi var liksom Östenssons övertygade om att det var en bra lösning som föreslogs. Jag minns att jag i en magsur kommentar konstaterade att Skänningeborna föredrog historia framför sin utveckling."

Därmed inleddes en 20 år lång Golgatavandring för Motalaföretaget på Östra Kyrkogatan. Jag har bevakat kommunpolitik i många år i Mjölby, Motala, Boxholm, Vadstena och Ödeshög och kan inte påminna mig en liknande historia.

Idag har frågan löst sig med den stora hallen på Tivoliängen. Östenssons har gjort en klassresa från ett källarutrymme till vida vidder på slätten.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.