Utan flytväst på kanalen

Ibland kan man få läsa nyheter där man minst anar det. Som i Correns bilaga Affärsliv som kom ut idag. Göta Kanalbolags vd Anders Donlau avslöjar att han fick i uppdrag av Näringsdepartementet att utreda kostnaden för att lägga igen kanalen. Han hamnade på 1,6 miljarder kr vilket är tre gånger mer än de beslutade renoveringarna på 500 miljoner kr.

Vilket ramaskri en sådan nyhet hade åstadkommit bland kommuner och rederibolag längs kanalens väg om den kommit ut tidigare. Det hade inte hjälpt att ansvarigt statsråd betonat att syftet var att göra beslutsunderlaget komplett. Alla östgötar har ett förhållande till kanalen och allra tydligast är det i Motala. Se bara på bråket om besökscentrum.

Tre gånger har jag som barn gjort resan från Motala ut till kusten men jag har bara minnen från sista gången 1957. Då gick vi tre ruffade snipor i konvoj från Södra båtklubben i Motala (Mörtviken). När vi passerat Borenshult och var en bit ut på Boren slog samtliga stopp i maskin (heter det så) och skepparna (farsorna) tog var sin semestersup.

Vi ungar hade som uppgift att öppna och stänga slussportarna som var manuella på den tiden. Och vi gjorde det utan flytvästar! Dagens föräldrar skulle väl få krupp om ungarna rör sig på kajen utan flytväst.

Tidig start på livet som beckbyxa.

Annars minns jag resan som ganska långtråkig mellan slussningarna. Vi puttrade fram i några knop och inget utrymme fanns för fotbollsspel. Då var det betydligt skojigare när vi kom ut i S:t Annas skärgård. På Harstena var sälskinnen uppspikade på båthusväggarna, en ö var nerlusad med huggormar som vi sköt på med luftpistol och en grundstötning gjordes i låg fart. Vi överlevde utan att bli blöta om fötterna men jag överdrev nog dramatiken en aning när jag kom hem till kompisarna på Storgatan i Motala.

Det bestående minnet var nog att sommaren 1957 var mycket regnig och att vatten droppade in vid dragluckan mellan ruffen och sittbrunnen. Åtminstone var det fukten och kylan som min mor kommenterade många år efteråt.

Jag har i vuxen ålder inte känt något behov av att göra om resan. Man kan köpa glass i Borenshult utan båt.