Fiske, båtturer och havsörn

Hemkommen från några dagar i skärgården med fiske, båtturer och ostörda samtal med gamla vänner. Det är inte mycket som slår det. Extra bonus för att vi såg en havsörn men den var snabb för min Nikon.

När jag besöker nya miljöer börjar tankarna snurra. Finns det en möjlighet för icke båtburna människor att ta del av den här miljön i större utsträckning? Finns det en kommersiell möjlighet att exploatera öarna för storskalig turism? Kan man locka hit tyskar, holländare, spanjorer och italienare för en veckas sommarturism precis som vi åker till Mallorca, Kreta eller Kanarieöarna? Är det ens önskvärt? Ja, det beror förstås på vem du frågar.

Utan att vara insatt i bygglagstiftningen förstår jag att det måste finnas praktiska och ekonomiska hinder för stugbyggen i stor skala. Är det möjligt att transportera virke, hitta lämplig mark, spränga bort klippor och framför allt; är säsongen tillräckligt lång? Kommer Länsstyrelsen eller Förvaltningsrätten att bombarderas med överklaganden från privilegierade fastighetsägare om byggnadsnämnden beviljar bygglov. Under båtturerna i skärgården ser jag att det finns gott om plats på de lummiga öarna. Så här års är också båttrafiken minimal.

När hammare och såg används handlar det om bryggbyggen, renoveringar och tillbyggen. Vissa fritidshus har ärvts i generationer och den yngre generationen moderniserar, bygger ut, drar in el och vatten. En logisk utveckling.

Under mina yngre år tillbringade jag rätt mycket tid i Stockholms skärgård och konstaterar att exploateringsgraden där är högre, husen större och lyxigare och båtarna motorstarkare. Rena svartbyggen har förekommit i förhållandevis stor skala och domstolsförhandlingar i det oändliga.

Finns det sprickor i fasaden? Jovisst, allt är inte fiske, båtturer och långbord på bryggan med god mat och dryck. Det förekommer revirstrider om fisket, ovilja att betala vägsamfällighetsavgift och futtiga bryggstrider. På västkusten har bryggtvister pågått i generationer.

Men när vattentemperaturen kryper över 20-strecket, solen skiner och fjärden fylls av svällande segel och du är omgiven av släkt och vänner finns inget bättre ställe att vistas på.

Kapten Stark. Sträng men rättvis.

Jag lät Roger Stark ta del av mina funderingar. Roger är sommarboende i S:t Anna sedan 33 år, sportfiskare och naturvän.

"Det du bloggat om diskuteras ständigt. I ”vårt” område lär det knappast byggas mera om man inte ändrar lagarna.

Ett mycket stort område är fågelskyddat så att ingen båt får vistas där mellan 1 april och 15 augusti.

Runt fågelskyddet händer det dock saker. Moon, som jag nämnde, är sjövägen bara några kilometer från vårt hus. Där har det på ett år slagits upp ett helt radhusområde med småstugor. Många utgår från sina kanotturer därifrån.

Sammanfattningsvis, min åsikt är att det kan finnas plats för flera. Men redan nu skulle det behövs en övervakning värd namnet. Överträdelser inom både fisket och allemansrätten förekommer. Som jag sa häromdagen får bara gäddor över 45 centimeter, men inte längre än 60 centimeter tas upp. Och högst tre per dag.

Tror du det finns en enda sportfiskare svensk eller tysk, som både kan räkna till tre och kolla måttbandet om ingen kollar?"

Diskussionen lär fortsätta.