Fortsätt till huvudinnehåll

Som en illaluktande morronfjärt



 
Fungerar ganska bra tycker jag.

Svenska kommuner springer i flock. Tre trender har dominerat under 2000-talets första 15 år och satt sina spår i stadsmiljön. Små och stora rondellbyggen, gångfartsområden och biogasprojekt. Det senare var en flopp och det ska jag återkomma till.

Rondellbyggena var först och den trenden är inte över än. Motala bygger en rondell i korsningen Kyrkogatan-Drottninggatan (ovanför kommunhuset) och i Mjölby umgås man med planer på en rondell i korsningen Smålandsvägen-Burensköldsvägen. När den är klar finns tre rondeller på en sträcka av några hundra meter från korsningen Smålandsvägen-Kungsvägen räknat. Om jag minns rätt har rondellbyggena underlättats av statsbidrag. Det finns även rondellplaner för korsningen Smålandsvägen-Svarvaregatan som är mycket trafikerad när BT byter skift vid 15.

Nu har också Ödeshög byggt ett gångfartsområde läser jag i Corren. Mina erfarenheter av gångfartsområden är Kanikeplan i Mjölby och Storgatan i Tranås på samma ställe som statyn av Ove Fundin är placerad.  Jag har inte sett någon olycka eller incident på Kanikeplan utan bilister, fotgängare och cyklister har samsats väl. Låt vara att somliga privatbilister inte förstått andemeningen utan utnyttjat utrymmet som parkeringsplats. Att varubilar parkerar ibland får man acceptera då det är enda möjligheten att nå butikerna. Återstår att se om kommunen vågar avancera och göra ett gångfartsområde av Kungsvägen ända upp till kyrkan och Stora torget.

Den tredje och mer problematiska delen av kommunala inneprojekt är biogasen. Det var 2008 Mjölby tillkännagav att kommunen hade stora planer på tillvarata gödsel från två stora mjölkgårdar med ledningar in till stan. Två dotterbolag – Östgöta Gårdsgas AB och Östgöta Gårdsgas Nät AB - under MSE bildades men de är idag vilande och lär knappast komma till användning.

Koblajorna från Hulterstad och Bleckenstad skulle alltså omvandlas till fordonsgas och säljas i en mack på Viringeområdet. Så var det tänkt och optimismen var stor. Den bistra ekonomiska verkligheten sa något annat. Den totala investeringen blev sex miljoner kr större än vad som beräknats tidigare. Mer luft än gas i det slottet.

Ödeshög fick banta sitt stora projekt tillsammans med potatistillverkaren Flensted AB till rimliga nivåer. Ett av skälen var att staten inte ville satsa (läs subventionera produktionen) och många storstilade projekt rann ut i sanden på flera håll i landet.

Biogasen försvann lika fort från de kommunala agendorna som en illaluktande morronfjärt. Vad blir nästa trend?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.