Fortsätt till huvudinnehåll

Marknaden är inte mättad




Dags att summera läget ett par veckor före jul. Små och stora nyheter, LHC-vinst och envisa rävar. Omväxlande… nä träligt väder.

Expansionen på Viringe vet inga gränser. Ännu ett snabbmatshak ska läggas till de fyra som redan finns. OKQ8 har köpt mark i korsningen Brahegatan-Sparregatan på den nuvarande lastbilsparkeringen och ska skriva avtal med en ännu okänd aktör. Bensinbolaget har två automatpumpar på plats.
Utvecklingen är märklig. För inte så länge sedan fanns tre OKQ8-mackar inne i Mjölby men av de gamla återstår bara den vid Smålandsvägen i form av en automatstation. Även  Statoil och Shell har slagit igen fullservicemackar i stan.

Återstår bara att dra slutsatsen att OKQ8 tjänar mer pengar på att kränga burgare än att sälja bensin och torkarblad. Målgruppen är förstås den aldrig sinande strömmen av plåtlådor på E 4 och RV 32. Funderar på vilken kedja som får chansen när Max, Macke Donken och Burger King redan finns på plats. Sköllerstas stolthet Sibylla? Subway? Marknaden är inte mättad, nej snarare omättlig.
  
                                 ETT SLAG I TOMMA LUFTEN
Vrider och vänder på nyheten att det av Motala kommun önskade vitet på Thomas Gruber (300 000 kr) är luft. Kommunen har misslyckats på grund av att den inte klarat formalian i den juridiska processen hos förvaltningsdomstolarna. För mig är det en fiaskostämpel på kommunens insats oavsett läget i sakfrågan. Saknas kommunjurist? Om man ska ge sig i närkamp med en kontroversiell fastighetsägare får man väl se till att det finns torrt på fötterna? Det känns lite som när en tungviktare går upp i ringen och bollar med en lättviktare.

Åkte förbi den av Gruber tidigare ägda fastigheten mitt emot Fivelstad kyrka igår. Tomten var tom sånär som på lite skräp och i ett hörn stod en skylt med texten maktmissbruk. Grubers avskedshälsning till Motala kommun?

Hade väntat mig en uppföljare på den nyheten. En förklaring från ledande politiker eller tjänstemän men den har uteblivit. Man kan ana en trötthet på hela affären hos alla inblandade.
                                   MJÖLBY SOM TRENDSÄTTARE
”Ungdomar visar allt mindre intresse, luciatåg ställs in och många är rädda för att traditionen är på väg att dö ut.

”Värst är det för gamlingarna som sitter hemma och väntar på luciatågen, säger Staffan Andersson, 67, i Delsbo”.

Luciatågen kommer att leva vidare – men förändras.

”Många tror att det alltid har sett ut som på mitten av 1900-talet och har svårt att släppa det, säger etnologen och luciaexperten Lena Kättström Höök”.

Det är inte jag som skrivit detta utan Expressen i en stort uppslagen artikel. För exakt ett år sedan skrev jag om denna trend i bloggen och berättade att det är mer än tio år sedan Mjölby miste sin lucia. Mjölby som trendsättare alltså. Inte var dag man får säga detta. Fast helt luciafritt är det inte i Mjölby. Skänninge och Boxholms lucior hyrs in för punktinsatser i samlingslokaler, källare och prång.


Kommentarer

  1. Preem finns kvar i allra högsta grad i Mjölby som ända bemannade stationen. Vet inte vart du fått ifrån den slagit igen??

    SvaraRadera
  2. Ja det var fel av mig. Felet är korrigerat.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...