Fortsätt till huvudinnehåll

Vi väntar med spänning




Kommer ni ihåg den interpellation som orsakade tvärdrag i kommunfullmäktige i oktober 2017?  Det var då det stod klart att den nya rondellen i korsningen Järnvägsgatan-Smålandsvägen ska prydas av ett japansktinspirerat konstverk utfört av professor Jörgen Svensson, chef för Dalslands konstmuseum. Debatten följdes av nyhetsartikel i Corren, insändare i samma tidning och kommentarer på Facebook.

Kritikerna sköt in sig på tre saker: 1)Det är för dyrt. 2) Handläggningen har inte följt reglementet. 3) Den lokala konstparnassen har inte fått lämna anbud. Man anade en och annan öm tå bland tjänstemän och kommunpolitiker. Ingen sa det rent ut men somliga ansåg nog att marknadschefen Eva Rådander agerat självsvåldigt.

I spåret av debatten beslutades om en ny konstpolicy för Mjölby kommun där det slogs fast att kultur- och fritidsnämnden ska ha det avgörande inflytandet på framtidens offentliga konst.

”Det går inte att ta sig förbi kultur- och fritidsnämnden. Vi ska ha det avgörande inflytandet när sådana här beslut tas”, sa nämndens ordförande Elisabeth Moborg till Corren förra hösten.

Det återstår förstås att se vilka goda idéer som kläcks i nämndens hägn.

Nu är rondellen i trafik sedan några månader tillbaka. Arbeten med att gjuta en plattform och att koppla på ledningar har pågått under sommaren. Jag väntar med spänning på installationen av konstverket, den högtidliga invigningen och allmänhetens reaktion. Jag förväntar mig en minst lika pampig invigning som den av potatisen i Viringerondellen 2011 där hela kommunledningen, tjänstemän och politiker deltog liksom dåvarande länsrådet Magnus Holgersson.

Trafikmässigt blev rondellen bra. Den tidigare signalreglerade korsningen orsakade en och annan svettpärla när man kom på Järnvägsgatan och svängde vänster in på Smålandsvägen vid halv fyra. Undrar var nästa rondell, förlåt cirkulationsplats, ska byggas.

Marknadschefen Eva Rådander uppger att konstverket invigs vecka 40 eller 41.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...