Jag gnagde på grisen i en timme

Avnjutes bäst på avstånd.

Hög tid att göra upp med Gränna. För mig är det en gåta att orten lockar så många turister. Vad finns? En trång och trafikfarlig Brahegata, massor av polkagris- och glassbutiker samt det vanliga utbudet av damkonfektion där kunderna nyper förstrött i reablusarna. De vanliga livsmedelsbutikerna är förvisade till bakgatorna. Jämfört med en annan turistmagnet vid Vättern, Vadstena, vinner den senare med dess kultur och förfining på teknisk knockout i sjunde ronden.

Basen i Grännas turism är de sötsliskiga sockerstänger som kallas polkagrisar. Varför har inget tandvårdsinstitut eller hälsovårdsdito lyckats utrota skiten? Min relation med polkagrisen är 60 år gammal och det första mötet var vid en skolresa 1958. Jag gnagde på grisen i över en timme innan jag kastade stumpen överbord.

Jönköpingsposten har liksom andra tidningar i landet gjort en turistbilaga inför årets säsong. Den ledande artikeln handlar om att Grännabagare skyddar polkagrisarna. Det sker med hjälp av en ursprungsmärkning inom EU. En ansökan har skickats till Livsmedelsverket och om verket godkänner den skickas den vidare till EU-kommissionen för ett avgörande beslut. Jag vet inte riktigt vad ursprungsmärkning är men jag antar den har vissa likheter med det varumärkesskydd som Kalix löjrom och Dalahästarna har.

Det synliga beviset för ursprungsmärkningen är att förpackningen förses med ett sigill som visar att innehållet följer de riktlinjer som satts upp enligt hantverkstraditionen. Precis som en godissugen sjuåring skulle fundera över det innan hen sliter av papperet. Tonen i artikeln är nästan andäktig, bara klyschorna närodlat och lokalproducerat saknas.

Betydligt skojigare är det på sidan 15 i reklambladet. Där har skribenten förflyttat sig någon mil på vägen mot Tranås och målet är Hugos chark i Örserum. Just det go vänner, Hugos isterband the one and only!

Vi får läsa att slaktardrängen Hugo Andersson startade korvrökeriet 1934. Hugos är Leif Mannerströms isterbandsfavorit och kändisar som Erik Haag, Leif GW Persson och Peter Harryson har alltid korven på julbordet. Så vi i Östgöta Isterbandsakademi är i gott sällskap. Det står inget om recept eller tillverkningsmetod men jag antar att de nuvarande ägarna inte lägger ut hemligheterna på nätet.

För att sammanfatta. Finns det då någon anledning att turista i Gränna? Jo, om du vill få hälsenorna kapade av en barnvagn på Brahegatan, eller betala 140 spänn för en dagens lunch, eller leta efter en parkeringsplats i 45 minuter, så varsågod.

Inte ens pastor Alf i KD tittade ut över menigheten.