Fortsätt till huvudinnehåll

Sover kommunalrådet gott om natten?


Året var 2011 när nyheten tillkännagavs att stora Arla köpte Boxholms mejeri av den lokala industrimannen Bengt-Åke Bengtsson. Jag har inte tillgång till något arkiv men vill minnas att Boxholm fick någon form av löften att produktionen skulle stanna kvar. Boxholms gräddost och andra produkter var starka varumärken.

Det märkliga i den här kråksången är att så sent som i februari 2017 släppte Arla nyheten att sex miljoner kr satsas i produktionen. Det skedde i samband med att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht besökte Boxholm. Ni vet ett sådant där besök där politikerna klär upp sig i vit, stärkt mössa och vit rock inför fotograferna. Är inte beslut om nya pengar långsiktigare än ett och ett halvt år i en stor koncern?

Mejeriets ägare från början av 1980-talet var industrimannen Bengt-Åke Bengtsson som köpte upp andra delar av det gamla brukets verksamhet bland annat kalldrageriet. (sedermera Steeltec). Han har sedan dess köpt och sålt flera företag inom och utom Boxholm

Jag intervjuade Bengtsson inför hans 80-årsdag i juli i fjol. Och när jag frågade honom om vad som avgör när det är dags att köpa eller sälja ett företag, svarade han så här:

”Mycket magkänsla faktiskt. Som exempel kan jag ta försäljningen av mejeriet. Det roade mig att äga ett mejeri men Arlas bud var så förmånligt att jag inte kunde tacka nej. Skånemejerierna var också intresserade men Arla ville inte ha den konkurrensen i Mellansverige, sa Bengt-Åke Bengtsson till mig i juli 2017.

Kanske var det redan 2011 som det första steget mot nedläggning togs? Arla ger och Arla tar. Mejeriet betyder också mycket för Boxholms självkänsla och gräddosten har kultstatus i västra delen av länet.

Den gamla bruksorten tunnas ut allt mer. För en tid sedan lades sågverket ner liksom Steeltec (kalldraget stål).

Det är en utveckling som borde ge ett kommunalråd sömnproblem. Särskilt nu när alla politiker skriker om att vi är på väg in i en lågkonjunktur efter flera goda år.

Som f d näringslivsreporter har jag flera gånger slagits av tanken att när ett litet, aldrig så lönsamt företag köps upp av en stor koncern så hamnar det lilla företaget eller orten med Svarte Petter i knät.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...