Fortsätt till huvudinnehåll

Den vackraste valsen



Föremålet för min ömma låga.

Det vackraste musikstycke jag hört är pekfingervalsen. Ingenting går upp mot det rytmiska trummandet av typarmar mot valsen på en välservad Facit.

Min första skrivmaskin var en Underwood reseskrivmaskin som jag köpte som 14-åring hos grannen Leif Byström på Facit i Motala. Den var sobert svart och underbar att använda. Vad jag ångrar att jag skänkte den till ett syskonbarn. Men jag kom inte lika bra överens med en elektrisk Olivetti på senare tid.

På min första redaktion hade skrivmaskinerna namn som King, Hulda eller Royal. Hulda var mäktig i sin mörgröna färg men drottningen i familjen var Facits stora kontorsmaskin men den var förbehållen chefredaktörer och andra lösa typer som inte kunde skriva. Deras främsta gren var sammanträden.

Det hände att vi döpte varandra efter skrivmaskinernas namn. Min var Royal. Huldas ägare var en macho hockeykapten och han var inte så förtjust men kompenserade sig genom att tackla den gamle chefredaktören som skred genom redaktionen en gång om dagen. Ja, inte bokstavligen utan verbalt.

Kan en skrivmaskin åldras? Ja, när valsen börjar bli glansig och hård är det dags för ett byte. Anslaget mot en hård, torr vals är som att toppa eller duffa en golfboll om jämförelsen tillåts. Vi hade också tävlingar i hastighetskrivning och blev irriterade när några riktiga typer (typografer) störde oss med tjat om manus i tid. Vi var ena riktiga skrivmaskinsnördar.

Ingenting har revolutionerat de svenska kontoren så mycket som införandet av persondatorer. När Corren datoriserades i slutet av 80-talet sa en äldre medarbetare att han kommer att sakna knattret av skrivmaskiner. Varpå redaktionschefen svarade att det har vi tänkt på. Vi ställer upp en bandspelare med inspelat ljud.

Den uppfinnare som kan kombinera egenskaperna i dagens persondatorer med skrivmaskinens utseende och ljud får mitt Nobelpris.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...