Fortsätt till huvudinnehåll

Den vackraste valsen



Föremålet för min ömma låga.

Det vackraste musikstycke jag hört är pekfingervalsen. Ingenting går upp mot det rytmiska trummandet av typarmar mot valsen på en välservad Facit.

Min första skrivmaskin var en Underwood reseskrivmaskin som jag köpte som 14-åring hos grannen Leif Byström på Facit i Motala. Den var sobert svart och underbar att använda. Vad jag ångrar att jag skänkte den till ett syskonbarn. Men jag kom inte lika bra överens med en elektrisk Olivetti på senare tid.

På min första redaktion hade skrivmaskinerna namn som King, Hulda eller Royal. Hulda var mäktig i sin mörgröna färg men drottningen i familjen var Facits stora kontorsmaskin men den var förbehållen chefredaktörer och andra lösa typer som inte kunde skriva. Deras främsta gren var sammanträden.

Det hände att vi döpte varandra efter skrivmaskinernas namn. Min var Royal. Huldas ägare var en macho hockeykapten och han var inte så förtjust men kompenserade sig genom att tackla den gamle chefredaktören som skred genom redaktionen en gång om dagen. Ja, inte bokstavligen utan verbalt.

Kan en skrivmaskin åldras? Ja, när valsen börjar bli glansig och hård är det dags för ett byte. Anslaget mot en hård, torr vals är som att toppa eller duffa en golfboll om jämförelsen tillåts. Vi hade också tävlingar i hastighetskrivning och blev irriterade när några riktiga typer (typografer) störde oss med tjat om manus i tid. Vi var ena riktiga skrivmaskinsnördar.

Ingenting har revolutionerat de svenska kontoren så mycket som införandet av persondatorer. När Corren datoriserades i slutet av 80-talet sa en äldre medarbetare att han kommer att sakna knattret av skrivmaskiner. Varpå redaktionschefen svarade att det har vi tänkt på. Vi ställer upp en bandspelare med inspelat ljud.

Den uppfinnare som kan kombinera egenskaperna i dagens persondatorer med skrivmaskinens utseende och ljud får mitt Nobelpris.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...