Fortsätt till huvudinnehåll

Luftslott på Omberg


Idag ska jag vara grinig gubbe och sänka ett vidlyftigt projekt som ännu inte fått fäste på skrivbordet. Det handlar om den konsthall som Motalaarkitekten Per Dockson initierat på Omberg i närheten av Ellen Keys Strand.

Corren ger i lördagstidningen stort utrymme åt luftslottet på bergets södra sluttning. Enligt tidningsartikeln handlar det om ett Drottning Ommas hus innehållande en internationell konsthall, museum, turistinformation, filmsal, kafé och en konferensdel. Totalt drygt 1 000 kvadratmeter. Konsthallen, kaféet och uthyrningsstugor ska utgöra den kommersiella delen av verksamheten. Det låter ju bra. Ödeshögs kommun bidrar med hela 36 000 kr till en förstudie. Ingen huvudman nämns som framtida ägare till byggnaden och jag hoppas att Ödeshögs kommun inte lockas in i fällan.

Varför är jag så skeptisk? Med min erfarenhet som tidningsreporter i västra länsdelen vet jag inte hur många storstilade projekt som jag och mina kolleger skrivit om och som aldrig blivit verklighet. De har stupat på den snöda ekonomiska verkligheten. Det mest stolliga jag stött på var den cykelvelodrom som skulle utredas för att placeras i Strålsnäs av alla ställen.

En entusiastisk medarbetare på EU-kontoret i Tranås lyckades utverka projektpengar till att utreda en cykelvelodrom i Strålsnäs. Hur han bar sig åt vet jag inte men till saken hör att han var cykelentusiast själv och extraknäckte som speaker på nationella tävlingar. Hans utredning ledde inte till någonting och projektet tynade bort. Någon cykelvelodrom har inte funnits i Sverige sedan 1920-talet och ska en sådan komma till användning måste den förstås ligga i ett stort befolkningscentra och inte i den östgötska glesbygden. Kommunalrådet Per-Arne Larsson i Boxholm höll masken och kommenterade utredningen i lämpliga ordalag försedda med en och annan brasklapp. Både han och jag visste att projektet inte skulle bli verklighet och velodromen rann ut i sanden.

… lika fåfängt som att försöka höja Vätterns yta genom att pinka i Hästholmens hamn

Inte sällan åtföljs dessa luftslott av glädjekalkyler för såväl byggkostnad som drift. Vagt formulerade förhoppningar om att EU-bidrag ska finansiera det mesta är också vanliga i sammanhanget.
Per Dockson säger till Corren att det finns ekonomiska förutsättningar för projektet eftersom Omberg har inemot en miljon besökare årligen. Varifrån han nu har fått den siffran?

Men Ödeshögs kommun har ändå stoppat in 36 000 kr i projektet invänder någon. Javisst och det finns en enkel förklaring till det. Ingen kommunpolitiker vill framstå som kulturfientlig eller icke progressiv. 36 000 kronor är för övrigt lika fåfängt som att försöka höja Vätterns yta genom att pinka i Hästholmens hamn.

Det här luftslottet på Omberg blir aldrig verklighet. Det går samma väg som lägenhetsbyggena i Hästholmen liksom siloprojektet i Vadstena.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom