Fortsätt till huvudinnehåll

Corporate bullshit i mejeriet


Företagsnedläggningar eller flyttningar från orten kommer alltid som en chock. För de anställda, för de boende på orten och för kommunens ledande politiker.

Jag har upplevt detta på nära håll med Contura i Skänninge, Danfoss och Kvarnen i Mjölby och Spångsholms bruk för att ta några exempel. Liksom splittringen av Boxholms bruk på 1980-talet. Det är sorgligt, det är beklagligt och jag känner djupt för de människor som tvingas lämna sin arbetsplats. Det är inte troligt att någon anställd på mejeriet i Boxholm flyttar 80 mil norrut.

Arbetet som journalist följer en viss mall: först kommentarer från företagsledning, fack och anställda. När det är gjort hör det till att man ska ringa kommunens högsta politiker, oftast kallad kommunalråd. Hon/han svarar inte överraskande att man beklagar dem som drabbas och försäkrar att allt ska göras för att minska skadeverkningar och antalet uppsagda. Om arbetsplatsen är tillräckligt stor sätter kommunen till en arbetsgrupp tillsammans med arbetsförmedlingen etc. I bästa fall är kommunalrådet informerad, i andra fall är reporterns telefonsamtal en chock.

Till bilden hör också att företaget skriver pressmeddelanden. Här ett smakprov: ”Det är ett svårt beslut att ta. Vi är jättestolta över Boxholmsosten och den kompetens som finns här. Boxholmsosten kommer nu att produceras i Östersund. Vi är stolta över osten, smaken och receptet. Vi är övertygade om att folk kommer att känna igen osten, säger Erik Bratthall, presschef på Arla Sverige.”

Det är sådana alster som ekonomijournalisterna kallar ”corporate bullshit,” ungefär företagsekonomiskt skitsnack där företagsledningen ger lojala anställda en klapp på axeln.

Tänkte jag skulle berätta hur nyheten mottagits i Östersund men både Östersundsposten och Länstidningen har infört betalväggar så det misslyckades.

Några dagars uppståndelse sen lugnar det ner sig, åtminstone på ytan. Företagsledningen sitter i sina boaserade styrelserum och påverkas inte nämnvärt av protesterna utan genomför sina planer.

Det är den bistra sanningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...