Fortsätt till huvudinnehåll

Ett smörgåsbord av fotbollsspelare


I Neppes gamla lokaler finns idag en asiatisk restaurang. Troligen serveras ingen Motalagrogg.

  
Neptun på Sjögatan framstår så här ett halvsekel senare i ett nostalgiskt skimmer. Många av Motalas unga män gjorde sin restaurangdebut på Neptun. Att beställa in en sup var något av ett Mandomsprov – ja, ni minns filmen med Dustin Hoffman och Anne Bancroft. Neptun var också en krog som indirekt spelade en stor roll i stans idrottsliv. Jag ska försöka förklara hur.

Lokalen var stor med fönster ut mot Sjögatan och Stadsparken. Till vänster om ingången mot köksregionerna fanns en avsats en halv trappa upp för sällskap som ville spendera kvällen i splendid isolation, om nu det begreppet hade någon relevans en lördagskväll i slutet av 1960-talet.

Menyn var ganska påver och krävde ingen Tore Wretman i köket. Motalagrogg (gin, anisette och cola) - mycket söt och rusgivande - samt den där landgången som vandrade ut och in från köket för det rådde mattvång. Ingen ville ha smörgåsen utom jag som var för snål för att avstå även om de torra kanterna vikt sig uppåt. Mattvång för en grogg är svårt att förstå för dagens ungdomar men så var bestämmelserna på den tiden.

Gästerna var till 90 procent unga män kompletterat med några äldre ungkarlar som satt ensamma vid sina bord. Klädseln var uniform, det vill säga mörk kostym och slips med smal knut. Restaurangen var framförallt en samlingspunkt för stans fotbollsspelare.

Starkaspelare vid ett bord, MAIF vid ett annat, Zeros vid ett tredje och IFK vid ett fjärde etc. Borenkillarna var populära och utåtriktade och hejade glatt vid inträdet. Nästan alla hade ”grundat” i någon klubblokal. Två något äldre bröder stod för underhållningsdetaljen nästan varje kväll. Antalet kvinnor bland gästerna var få. Den populära servitrisen Gun var moderlig och omtänksam. Inget kunde rubba hennes lugn.

Så här kunde en typisk lördagskväll se ut. Stämningen var till en början avvaktande och fotbollskillarna blängde på varandra under lugg men efter ett par timmar var det full förbrödring och de bjöd varandra på fler Motalagroggar och pratade skit om ledare och framförallt domare. Jag är övertygad om att flera övergångar gjordes upp vid dessa tillfällen. Alltid var det någon som var missnöjd med tränare eller lagledning och sökte fotbollslyckan på annat håll. Vid vårpremiären kunde man konstatera vilka som realiserat sina övergångsplaner. De ibland närvarande sportjournalisterna satt vid dukat bord och det var bara att fylla blocket med oneliners. På Neppe huserade ett helt smörgåsbord med försvarare, mittfältare och forwards.

En och annan gick ner sig i korpfotbollsträsket

Stämningen var hög liksom ljudvolymen men jag såg aldrig några handgripliga uppgörelser. Jag minns heller inte att polisen behövde ingripa. En och annan springnota noterades men busen kom tillbaka och betalade nästa dag för ingen stod ut med att vara portad från Neppe.

När kvällen var tillräckligt gammal försökte somliga som hade pengar kvar ta sig uppför Repslagaregatan, över torget och in på Statt. Det var inte alla som lyckades. Så dags på kvällen satt slipsknuten en aning lösare.

Vid genomläsningen av texten framstår det kanske som om hela det manliga Motala inte gjorde något annat än festade. Men den bilden är fel. De allra flesta blev hederliga löntagare i statens tjänst; familjefäder, radhusamorterare och altanbyggare. En och annan gick ner sig i korpfotbollsträsket men det är en annan benbrytande historia.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.