Fortsätt till huvudinnehåll

Vadstena en fredag i september 1971




VGIF står inför en ödesmatch i fyran, turismen minskar, kommunledningen förbereder en skattehöjning och avvecklingen av Thulins konfektionsfabrik fortsätter. Fredagen den 17 september  1971 speglad i Östgöta-Bladet nr 108.

Huvudnyheten var att Vadstenaturismen minskade något 1971 jämfört med 1970 och att en restaurang var önskvärd bland turisterna. Artikeln är skriven av Uffe Holmertz och avslutades på sidan 7. Statistikredovisningen vid turistsäsongens slut är ett genomgående tema i Vadstenas lokaljournalistik genom åren. Restaurangbristen är numera avhjälpt med besked.

En annan framträdande artikel över fyra spalter med rubriken ”Markant ökning i staden av de sociala utgifterna” är skriven av Gunnar ”Gabbe” Gabrielsson. En avslutad artikel på ettan handlar om skattehöjning med 80 öre till nästa år. Skribenten (troligen chefredaktör Lindman) konstaterade att landstinget planerar en skattehöjning med 50 öre så Vadstenaborna kan räkna med en total skattehöjning på 1:30. Inga våldsamma demonstrationer på Storgatan för den skull.

Annars är det den ålderdomliga layouten som slår en mest. Långa oavslutade artiklar på ettan med halvfeta ingresser på upp till fyra spalter. Kursiva och raka rubrikstilar om vartannat samt saxade rubriker vilket är en dödssynd idag. På Corren hände det att vi mätte andelen män/kvinnor på bilderna och det var vanligast med män på bilderna. Bladet var vid denna tidpunkt tydligen en förebild för samtliga tre bilder på ettan innehöll bara kvinnor. Titulaturen var korrekt och samtliga avfotograferade titulerades fruar utom fröken Lindqvist på turistbyrån.

På familjesidan har undertecknad bidragit med en bild och en artikel ”Fem generationer firade i Skedet” där barn, barnbarn, barnbarns barn och barnbarns barnbarn firade Karl-Johan Jarls 94:e födelsedag. Ett av dessa barnbarns barn var min dåvarande fästmö Ing-Marie Jarl (numera min hustru).

Sjögatan sedd från söder.

Sporten huserade på sista sidan och det var mitt territorium. Toppartikeln var att Nässja BK fått tre nyförvärv inför bandysäsongen: Janne Sjöholm från IFK Motala, Stefan Hagberg från Skänninge och Ola Hättström från Medevi. Inom parentes kan jag berätta att Stefan Hagberg är far till Henrik Hagberg, sedermera svensk mästare i Sandviken, landslagsman och världsmästare. Här berättas också att Arne Larsson – en av tre duktiga bröder Larsson i Nässja – hade avvisat ett bud från Derby som var nya i div II. Arne föredrog hembygdens klubb.

Den andra artikeln var en förhands inför lördagens bottenfinal mellan VGIF och Mjölby Södra i div IV och andra funderingar inför övriga veckoslutsmatcher.
Laguppställningarna var en lång kavalkad av bekanta namn varav många är Vadstena trogna fortfarande. Wasa: Lars-Gunnar Karlsson i mål, Uffe Jönsson, Jan-Erik ”Bounty” Olofsson, Anders Nilsson, Mats Almgren, Bengt-Göran Wissman och Motalaförvärven Tommy Högberg och Ravil Bolgakov.

I VGIF stod Patrik Johansson i mål, sen kom ”Polarn” Andersson, Johnny ”Cash” Karlsson, Ulf ”Pigge” Häger, Sören Lund, Roger Pihl, Kenta Larsson och den störste bolltrollaren av dem alla, Rolf ”Offen” Trygg.

Av dessa blev Anders Nilsson allsvensk i Derby och jag vet att IFK Norrköping var intresserade av målvakten Lars-Gunnar Karlsson. Vid den tidpunkten var Gösta Löfgren tränare i Norrköping och han var intresserad av att titta närmare på Vadstenakillarna. Detta var i skarven mellan sommar- och vinteridrotterna men många fotbolsspelare spelade också bandy eller hockey tills grästuvorna åter tittade fram i april.

Jag minns den här hösten som en bekymmerslös period i mitt liv. Min lilla etta på Backegatan 23 var platsen för många glada fester. Efter fotbollssäsongen vankades bandy med VGIF och Nässja och hockey med IK Wasa och det var ungefär samma grabbar jag mötte där.  Jag tycker att Vadstena är som mysigast tidig höst när kråkorna kraxar i Slottsparken och turisterna lämnat stan.

Mitt äventyr med Östgöta-Bladet tog slut 1973 då jag anställdes som försäljare på Luxor. 1980 var jag tillbaka i tidningsbranschen som lokalredaktör på Corren i Boxholm. Det kändes som att komma hem. 

Den kåken går inte att undvika. Foto: JARL ASKLUND


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.