Fortsätt till huvudinnehåll

Döden på Omberg




Omberg och Alvastrabygden är en trakt med ett överskott av kultur, historia och vacker natur. Det är svårt att se sig mätt på Vättern, golfbanan och Hästholmen från bergets södra del och turisterna är många. Men idyllen har sina fläckar. Två fall av dödligt våld har inträffat i modern tid. Pengar var motivet för bägge morden.

1964 inträffade ett dråp på en kvinna i en stuga på Omberg. Mördaren hade rånat hennes börs på ynka 40 kronor och stulit en transistorradio. Hon upptäcktes av sin man när han kom hem från jobbet vid 16-tiden. Mordet var dubbelt tragiskt eftersom mannen också var den förste misstänkte. Han kunde dock snabbt avföras från utredningen som det heter på polisprosa. Det var dock inte av någon illvilja som gjorde honom misstänkt utan den polisiära erfarenheten som är baserad på statistik. Ni som sett Leif G W Persson i Veckans Brott förstår vad jag menar.

En bred förutsättningslös spaning följde och ganska snart fick polisen in uppgifter om att en Volkswagen i en iögonenfallande färg synts på olika platser i trakten den aktuella dagen. Iakttagelserna ledde snart till att ägaren greps och han åtalades och dömdes. Min fru som är uppvuxen på Skedet berättade att en bild på bilen visades i Corren och hennes far reagerade direkt och nämnde mördarens namn. Mördaren och mordoffret hade tidigare bott grannar i Borghamn.

Lennart Forsmark, polis i Ödeshög på den tiden och sedermera kriminalkommissarie i Motala och kommunfullmäktiges ordförande i Vadstena, berättade 1988 en märklig episod från spaningarna. Han och en annan polis uppsökte de båda tvillingar som drev en mack och verkstad i Hästholmen. Det ryktades att bröderna stod i telepatisk förbindelse med varandra. Ena brodern stod på verkstadsgolvet och frågades ut medan den andre brodern jobbade i smörjgropen. Den senare svarade lika rappt på frågorna som broder nr 1 och Forsmark försäkrade att han omöjligen kunde höra vad som avhandlades ovan jord. När jag uttryckte mitt tvivel försäkrade han att så var fallet och jag övertygades. Allt nog, tvillingbröderna kunde också säga bilens märke, vilket gav utredningen en ordentlig skjuts framåt. Mannen dömdes till åtta års fängelse för dråp och grov stöld

Det andra mordet inträffade för sju år sedan. En man från Motala slog ihjäl sin farbror med stekpanna och yxa. De hade träffats för att diskutera om brorsonen kunde hyra ett torp på Ombergs östra sida i närheten av Vävergården. Efter att den äldre mannen sagt vad hans släkting uppfattade som en vanvördig kommentar slog denne till bakifrån med stekpannan. Misshandeln fortsatte med en yxa när den äldre mannen låg på marken och han fick motta minst fem hårda slag mot huvudet. För att dölja dådet kastade mördaren ner honom i en brunn och lade på locket. Offret levde fortfarande och dödsorsaken var drunkning. Den tragiska händelsen fick naturligtvis heta Brunnsmordet i tidningarna. Den drabbade var välkänd i trakten och ägare till ett stort antal fastigheter.

Det tog polisen mindre än en vecka att klara upp mordet. Utredarna kunde genom att undersöka mobiltelefontrafiken se att mördarens mobiltelefon varit uppkopplad mot en mast på Mossen vid den aktuella tidpunkten. Mannens situation var inte avundsvärd. Han var arbetslös, hade ekonomiska problem, var nyskild och stod i begrepp att sälja sin bostad i Motala.


Linköpings tingsrätt konstaterade att det fanns förmildrande omständigheter men inte av det slag att det kunde bli fråga om en nedsättning av straffets längd. Domen löd på tolv års fängelse för mord.  

Valentin Sevéus har skrivit ett par böcker om människorna på Omberg. Han söker en förklaring till att det inträffat två sådana spektakulära våldsdåd på en begränsad geografisk yta. Jag tror mer på slumpen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...