Fortsätt till huvudinnehåll

Döden på Omberg




Omberg och Alvastrabygden är en trakt med ett överskott av kultur, historia och vacker natur. Det är svårt att se sig mätt på Vättern, golfbanan och Hästholmen från bergets södra del och turisterna är många. Men idyllen har sina fläckar. Två fall av dödligt våld har inträffat i modern tid. Pengar var motivet för bägge morden.

1964 inträffade ett dråp på en kvinna i en stuga på Omberg. Mördaren hade rånat hennes börs på ynka 40 kronor och stulit en transistorradio. Hon upptäcktes av sin man när han kom hem från jobbet vid 16-tiden. Mordet var dubbelt tragiskt eftersom mannen också var den förste misstänkte. Han kunde dock snabbt avföras från utredningen som det heter på polisprosa. Det var dock inte av någon illvilja som gjorde honom misstänkt utan den polisiära erfarenheten som är baserad på statistik. Ni som sett Leif G W Persson i Veckans Brott förstår vad jag menar.

En bred förutsättningslös spaning följde och ganska snart fick polisen in uppgifter om att en Volkswagen i en iögonenfallande färg synts på olika platser i trakten den aktuella dagen. Iakttagelserna ledde snart till att ägaren greps och han åtalades och dömdes. Min fru som är uppvuxen på Skedet berättade att en bild på bilen visades i Corren och hennes far reagerade direkt och nämnde mördarens namn. Mördaren och mordoffret hade tidigare bott grannar i Borghamn.

Lennart Forsmark, polis i Ödeshög på den tiden och sedermera kriminalkommissarie i Motala och kommunfullmäktiges ordförande i Vadstena, berättade 1988 en märklig episod från spaningarna. Han och en annan polis uppsökte de båda tvillingar som drev en mack och verkstad i Hästholmen. Det ryktades att bröderna stod i telepatisk förbindelse med varandra. Ena brodern stod på verkstadsgolvet och frågades ut medan den andre brodern jobbade i smörjgropen. Den senare svarade lika rappt på frågorna som broder nr 1 och Forsmark försäkrade att han omöjligen kunde höra vad som avhandlades ovan jord. När jag uttryckte mitt tvivel försäkrade han att så var fallet och jag övertygades. Allt nog, tvillingbröderna kunde också säga bilens märke, vilket gav utredningen en ordentlig skjuts framåt. Mannen dömdes till åtta års fängelse för dråp och grov stöld

Det andra mordet inträffade för sju år sedan. En man från Motala slog ihjäl sin farbror med stekpanna och yxa. De hade träffats för att diskutera om brorsonen kunde hyra ett torp på Ombergs östra sida i närheten av Vävergården. Efter att den äldre mannen sagt vad hans släkting uppfattade som en vanvördig kommentar slog denne till bakifrån med stekpannan. Misshandeln fortsatte med en yxa när den äldre mannen låg på marken och han fick motta minst fem hårda slag mot huvudet. För att dölja dådet kastade mördaren ner honom i en brunn och lade på locket. Offret levde fortfarande och dödsorsaken var drunkning. Den tragiska händelsen fick naturligtvis heta Brunnsmordet i tidningarna. Den drabbade var välkänd i trakten och ägare till ett stort antal fastigheter.

Det tog polisen mindre än en vecka att klara upp mordet. Utredarna kunde genom att undersöka mobiltelefontrafiken se att mördarens mobiltelefon varit uppkopplad mot en mast på Mossen vid den aktuella tidpunkten. Mannens situation var inte avundsvärd. Han var arbetslös, hade ekonomiska problem, var nyskild och stod i begrepp att sälja sin bostad i Motala.


Linköpings tingsrätt konstaterade att det fanns förmildrande omständigheter men inte av det slag att det kunde bli fråga om en nedsättning av straffets längd. Domen löd på tolv års fängelse för mord.  

Valentin Sevéus har skrivit ett par böcker om människorna på Omberg. Han söker en förklaring till att det inträffat två sådana spektakulära våldsdåd på en begränsad geografisk yta. Jag tror mer på slumpen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.