Fortsätt till huvudinnehåll

Kraschlandning bland bullar och bakelser


18 månader. Så länge varade Folkunga pastorats äventyr i företagsvärlden innan hela äventyret kraschlandade bland bullar och bakelser. 

Utan att ta till för starka ord var satsningen på ett bageri med medlemmarnas pengar ett fiasko. Slutnotan blir dyr, mycket dyr för Mat i Folkungabygden AB som det juridiska namnet lyder.

Det är värt en rekapitulation över de senaste tre åren för att klargöra hur det stora, relativt nybildade pastoratet hamnat i denna penibla situation.

Inriktningen var klar redan från början när det nya pastoratet bildades. I en intervju i Corren (28/4 2016) utvecklar kyrkoherde Fredrik Lennman sina tankegångar.

Tanken är inte att kyrkan ska driva taxibolag eller chokladtillverkning utan förskola, HVB-hem, äldreboende, begravningsbyrå eller annan lämplig omsorgsverksamhet. Kyrkan blir allt fattigare med ett sinande medlemsantal och vinstdrivande företag blir nödvändiga om inte den materiella nöden ska klappa på kyrkporten.”

Lennman säger till Corren att ”… både jag och vår kyrkorådsordförande Leif Larsson har varit inne på tanken att utnyttja denna möjlighet ända sedan det nya pastoratet bildades. Vi brinner för det och nu är tiden mogen för att få kyrkofullmäktige att ta ställning till om vi ska gå den här vägen eller inte”.

Ingen tvekan där således. När holdingbolaget gjorde sitt första förvärv i bageriet våren 2018 fick det en komplicerad start. Innan övertagandet skulle ske gick det säljande bolaget i konkurs men efter diskussioner med konkursförvaltaren fullföljdes affären.

Opposition har inte saknats. När kyrkofullmäktige beslöt att om ett aktieägartillskott på 1,6 miljoner kr överklagade tre ledamöter i kyrkorådet beslutet till Domkapitlet i Linköping. Jag har inte haft möjlighet att kontrollera om Domkapitlet avgjort överklagandet. Ett andra kapitaltillskott i våras på 300 000 kronor kunde inte rädda det sjunkande skeppet.

Det saknades alltså inte varningstecken innan bolaget slog vantarna i bordet.

Orsak? Den enkla sanningen är nog att konkurrensen blev för stor. Innan grannen Nyfiket kursade fanns sju konditorier och kaféer inom en radie av en kilometer i stans centrala delar. Tätorten har bara 16 000 invånare. Nu är det fem näringsställen kvar och kanske förutsättningarna för dessa har förbättrats.

Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen i nästa möte i kyrkorådet. Tänker pastoratet fullfölja de ursprungliga planerna på att bygga en koncern som kyrkoherde Lennman skissade på i Correnintervjun i april 2016? Eller var det ett luftslott utan närmare kontakt med den krassa verkligheten.

Spännande tider väntar.

Bakgrund:  
Mat i Folkungabygd har en styrelse på åtta personer med Leif Larsson som ordförande. Kyrkoherde Lennman är styrelseledamot.
Larsson är också ordförande i Kyrkans Holdingbolag i Folkungabygden AB.
Det finns ytterligare två bolag i koncernen, Kyrkans Städ & Entreprenad i Folkungabygden AB och Kyrkans Skola & Omsorg i Folkungabygden AB. Mårten Thurfjell är vd i bägge och Leif Larsson är styrelseordförande.
Uppgifterna är hämtade från Solidinfo. Det är svårt att utläsa av bokslutsuppgifterna om någon verksamhet förekommit i de två senare bolagen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.