Fortsätt till huvudinnehåll

Kraschlandning bland bullar och bakelser


18 månader. Så länge varade Folkunga pastorats äventyr i företagsvärlden innan hela äventyret kraschlandade bland bullar och bakelser. 

Utan att ta till för starka ord var satsningen på ett bageri med medlemmarnas pengar ett fiasko. Slutnotan blir dyr, mycket dyr för Mat i Folkungabygden AB som det juridiska namnet lyder.

Det är värt en rekapitulation över de senaste tre åren för att klargöra hur det stora, relativt nybildade pastoratet hamnat i denna penibla situation.

Inriktningen var klar redan från början när det nya pastoratet bildades. I en intervju i Corren (28/4 2016) utvecklar kyrkoherde Fredrik Lennman sina tankegångar.

Tanken är inte att kyrkan ska driva taxibolag eller chokladtillverkning utan förskola, HVB-hem, äldreboende, begravningsbyrå eller annan lämplig omsorgsverksamhet. Kyrkan blir allt fattigare med ett sinande medlemsantal och vinstdrivande företag blir nödvändiga om inte den materiella nöden ska klappa på kyrkporten.”

Lennman säger till Corren att ”… både jag och vår kyrkorådsordförande Leif Larsson har varit inne på tanken att utnyttja denna möjlighet ända sedan det nya pastoratet bildades. Vi brinner för det och nu är tiden mogen för att få kyrkofullmäktige att ta ställning till om vi ska gå den här vägen eller inte”.

Ingen tvekan där således. När holdingbolaget gjorde sitt första förvärv i bageriet våren 2018 fick det en komplicerad start. Innan övertagandet skulle ske gick det säljande bolaget i konkurs men efter diskussioner med konkursförvaltaren fullföljdes affären.

Opposition har inte saknats. När kyrkofullmäktige beslöt att om ett aktieägartillskott på 1,6 miljoner kr överklagade tre ledamöter i kyrkorådet beslutet till Domkapitlet i Linköping. Jag har inte haft möjlighet att kontrollera om Domkapitlet avgjort överklagandet. Ett andra kapitaltillskott i våras på 300 000 kronor kunde inte rädda det sjunkande skeppet.

Det saknades alltså inte varningstecken innan bolaget slog vantarna i bordet.

Orsak? Den enkla sanningen är nog att konkurrensen blev för stor. Innan grannen Nyfiket kursade fanns sju konditorier och kaféer inom en radie av en kilometer i stans centrala delar. Tätorten har bara 16 000 invånare. Nu är det fem näringsställen kvar och kanske förutsättningarna för dessa har förbättrats.

Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen i nästa möte i kyrkorådet. Tänker pastoratet fullfölja de ursprungliga planerna på att bygga en koncern som kyrkoherde Lennman skissade på i Correnintervjun i april 2016? Eller var det ett luftslott utan närmare kontakt med den krassa verkligheten.

Spännande tider väntar.

Bakgrund:  
Mat i Folkungabygd har en styrelse på åtta personer med Leif Larsson som ordförande. Kyrkoherde Lennman är styrelseledamot.
Larsson är också ordförande i Kyrkans Holdingbolag i Folkungabygden AB.
Det finns ytterligare två bolag i koncernen, Kyrkans Städ & Entreprenad i Folkungabygden AB och Kyrkans Skola & Omsorg i Folkungabygden AB. Mårten Thurfjell är vd i bägge och Leif Larsson är styrelseordförande.
Uppgifterna är hämtade från Solidinfo. Det är svårt att utläsa av bokslutsuppgifterna om någon verksamhet förekommit i de två senare bolagen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...