Fortsätt till huvudinnehåll

Känner du igen dig?




Normalt sett brukar man plocka fram klubborna ur förråd och källarutrymmen så här års men våren 2020 är ingen normal vår. Det är ovisst om det blir något spel de närmaste månaderna. Men bara för att ni inte ska känna er alltför missmodiga ska ni få bekanta er med några av de golftyper jag lärt känna under drygt 40 års spel. Om du känner igen dig själv eller någon kompis är det naturligtvis en tillfällighet.

Prylgalningen. Känns igen på avstånd för han har ändan i vädret och näsan i bagen. Där finns liniment, halspastiller, bananer, chokladkaka, tre olika handskar, pannband, armband, halsband, tjock tröja, regnställ, keps, snusdosa och vattenflaska. Glömmer såväl penna som scorekort.

Namndropparen. En skicklig spelare med lågt handicap. Han spelar ofta och har det senaste i klubbväg. Först att prova custom fitting. Men hans bästa gren är name dropping. Stötte på Nick, Tiger, Gary, Henrik, Jesper och Alexander på Heathrow häromdagen. Tiger sa åt mig att lägga över högertummen så här. Henrik bjöd på bärs i baren.

Festprissen. Spelar inte en tävling under hela säsongen men dyker upp till herrgolfens avslutning för där vankas middag med tillbehör. Hans privata tävling slutar 03.00 efter många besök i stans vattenhål. Minns varken sitt eget resultat eller segrarens namn. En sann idrottstyp.

Den tankspridde. Glömmer möten, jobb och till och med små barn på stan. Men på golfbanan är han först på plats. ”Sitt inte där och såsa. Jag har en boll i rännan. Se till att du får på dig skorna så att vi kommer iväg”.

Styrelseledamoten missar ingen chans att påpeka vilket viktigt värv han utför. Han kan rabbla investeringskalkyler, beräkningar över medlemsutvecklingen och förbundets senaste statistik i sömnen. Han anser att styrelsen sammanträder för sällan. Någon gång i månaden får han tid över för en runda också.

Skräddarens favorit. Slår långt men snett och hamnar inte sällan i ruffen. Letar gärna på en plats där kamraterna inte letar. Hittar alltid bollen ”fem i tolv”. Borde egentligen vara skräddarens favorit då hålet i fickan är stort nog för att rymma en Top Flite Magna.

Den obekymrade. Lika glad över en dubbelbogey som en birdie. Pladdrar obekymrat vidare och drar historier i stil ”har ni hört den där om paret som kopulerade i sexans bunker?” Saknar aldrig spelkompisar.

Pappas pojke är en udda typ i medlemskollektivet. Attributen är fem dagars skäggstubb, trasiga jeans och en urtvättad T-shirt. Peak Performance är definitivt inte hans klädmärke. Klubborna är slitna och lädergreppen blanka som nyspolad is. I den gamla smärtingbagen ligger ett väl tummat exemplar av P(r)oletären. Han blänger föraktfullt under lugg på övriga medlemmar när han dricker en slät kopp kaffe på serveringen. När han lämnar parkeringen gör han det i pappas BMW X 7. (Med ratten kvar).

Pensionären. Hans ronder blir allt färre och resultaten allt sämre. Men karln är övertygad om att den flera år långa formsvackan är tillfällig och kan botas med nya klubbor. Hans favoritposition är yttersta hörnet av serveringen där han kommenterar puttarna på 18:e green. Han missar aldrig ett tillfälle att berätta att här gjorde han HIO i juni 1990. Ha fördrag med åldringen. En vacker dag sitter du där själv med samma agenda.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.