Fortsätt till huvudinnehåll

När våra talanger var bäst i Sverige



Foto: JARL ASKLUND
  

Jag håller en bild i min hand.
En bild som utstrålar ungdomlig entusiasm och energi.
Fotograf är min gamle vän och arbetskamrat Jarl Asklund och motivet är fem landslagsmän, samtliga från Mjölby: Emil Andersson, Fredrik Andersson (numera Landelius), Robert Svensson, Jacob Furland och Gustav Adell.

Bilden är publicerad i Svensk Golf nr 10 2002. Ryktena om Mjölbys talangfabrikation hade spridit sig i Golfsverige och tidningens reporter Tobias Bergman satte sig i bilen för att åka de 25 milen till Mjölby. Miraklet i Mjölby var rubriken på reportaget över fyra sidor. Fem landslagsmän från en och samma klubb lär aldrig ha hänt tidigare.

Ingressen var lovande: En del tror att det beror på tränarna, andra säger att det har med banan att göra, medan vissa hävdar att det är en ren slump. Oavsett vilket, inom loppet av ett år har fem killar från lilla Mjölby debuterat i landslaget i golf. Tobias Bergman åkte till småstaden vid E 4 för att hitta förklaringen.

Skribenten hittar fem förklaringar till miraklet.
* Banans närhet till staden.
* Flera talanger som sporrar varandra.
* Gott kamratskap.
* Pådrivande tränare som ger eget ansvar åt ungdomarna.
* Liten stad med litet nöjesutbud.

Bergman skojar med kvintetten och ger dem olika namn: Emil är järnpsyket, Fredrik är parmaskinen,  Robert är hardhittern, Jacob är glidaren och Gustav är chipkungen.

Ett fyra sidor stort reportage i ett idrottsmagasin med en upplaga på 300 000 exemplar borde vara en riktig prestigehöjare för vilken idrottsförening som helst men jag kan ine påstår att det påverkade vardagen på Miskarp eller i övriga delar av stan. På den tiden hade jag regelbunden kontakt med kommunens ledning och påpekade naturligtvis vilken PR dessa unga idrottsmän gjorde för hemorten. Mina synpunkter mottogs med en axelryckning och det var knappast talom några hyllningar framför gamla stadshusets trappa. Ingen blir profet i sin egen hemstad. Det var lite annorlunda tongångar några år senare när kommunen började marknadsföra Sörby villaområde och betonade att golfbanan ligger på driveravstånd från de vita villorna på andra sidan Rv 32.

Kan den här bedriften återupprepas knappt 20 år senare? Ja, varför inte. Banan finns, träningsområden finns och vi har kvalificerade tränare. Klubbens ekonomi är bättre idag än i början av 2000-talet. Bara att spotta i nävarna och greppa driver och wedge för spelsugna tonåringar.

Vad gör killarna idag?  Det får bli föremål för en uppföljning i ett senare nummer av bloggen.

Jag vore orättvis om jag inte i detta sammanhang nämner Johanna Westerberg (f -81). Johanna hade vid den här tidpunkten flyttat till Skåne och etablerade sig senare som spelare på damernas Europatour med en turneringsvinst i Portugal våren 2009 som bäst. Hon har lagt tävlingsgolfen på hyllan idag.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer