Fortsätt till huvudinnehåll

När våra talanger var bäst i Sverige



Foto: JARL ASKLUND
  

Jag håller en bild i min hand.
En bild som utstrålar ungdomlig entusiasm och energi.
Fotograf är min gamle vän och arbetskamrat Jarl Asklund och motivet är fem landslagsmän, samtliga från Mjölby: Emil Andersson, Fredrik Andersson (numera Landelius), Robert Svensson, Jacob Furland och Gustav Adell.

Bilden är publicerad i Svensk Golf nr 10 2002. Ryktena om Mjölbys talangfabrikation hade spridit sig i Golfsverige och tidningens reporter Tobias Bergman satte sig i bilen för att åka de 25 milen till Mjölby. Miraklet i Mjölby var rubriken på reportaget över fyra sidor. Fem landslagsmän från en och samma klubb lär aldrig ha hänt tidigare.

Ingressen var lovande: En del tror att det beror på tränarna, andra säger att det har med banan att göra, medan vissa hävdar att det är en ren slump. Oavsett vilket, inom loppet av ett år har fem killar från lilla Mjölby debuterat i landslaget i golf. Tobias Bergman åkte till småstaden vid E 4 för att hitta förklaringen.

Skribenten hittar fem förklaringar till miraklet.
* Banans närhet till staden.
* Flera talanger som sporrar varandra.
* Gott kamratskap.
* Pådrivande tränare som ger eget ansvar åt ungdomarna.
* Liten stad med litet nöjesutbud.

Bergman skojar med kvintetten och ger dem olika namn: Emil är järnpsyket, Fredrik är parmaskinen,  Robert är hardhittern, Jacob är glidaren och Gustav är chipkungen.

Ett fyra sidor stort reportage i ett idrottsmagasin med en upplaga på 300 000 exemplar borde vara en riktig prestigehöjare för vilken idrottsförening som helst men jag kan ine påstår att det påverkade vardagen på Miskarp eller i övriga delar av stan. På den tiden hade jag regelbunden kontakt med kommunens ledning och påpekade naturligtvis vilken PR dessa unga idrottsmän gjorde för hemorten. Mina synpunkter mottogs med en axelryckning och det var knappast talom några hyllningar framför gamla stadshusets trappa. Ingen blir profet i sin egen hemstad. Det var lite annorlunda tongångar några år senare när kommunen började marknadsföra Sörby villaområde och betonade att golfbanan ligger på driveravstånd från de vita villorna på andra sidan Rv 32.

Kan den här bedriften återupprepas knappt 20 år senare? Ja, varför inte. Banan finns, träningsområden finns och vi har kvalificerade tränare. Klubbens ekonomi är bättre idag än i början av 2000-talet. Bara att spotta i nävarna och greppa driver och wedge för spelsugna tonåringar.

Vad gör killarna idag?  Det får bli föremål för en uppföljning i ett senare nummer av bloggen.

Jag vore orättvis om jag inte i detta sammanhang nämner Johanna Westerberg (f -81). Johanna hade vid den här tidpunkten flyttat till Skåne och etablerade sig senare som spelare på damernas Europatour med en turneringsvinst i Portugal våren 2009 som bäst. Hon har lagt tävlingsgolfen på hyllan idag.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.