Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt användningsområde för Plastic Padding



Några noteringar om veckan som gått.
-      I fredags gjorde jag årets golfpremiär på Vadstenabanan i ett sagolikt varmt och vackert väder. Sydvästen som i vanliga fall plågar en på banans södra halva var mild och vänlig denna dag. Jag vet inte om Vadstena ligger i en annan klimatzon än Mjölby för på den senare är det inte premiär förrän till påsk. På Vadstenas hål nr 15 (par 5) väntade en överraskning. På hålets vänstra sida finns numera en stor damm som har dubbla syften. Dammen gör hålet svårare och hindrar till och med långt slående juniorer att gå upp på green på två slag. Det andra är att dammen samlar upp vatten från de intilliggande åkrarna. Lantbrukarnas gödning går till banan och inte ut i Vättern. Samtidigt ökar bevattningsmöjligheterna under torra somrar. Golfen är väldigt populär i dessa tider med coronavirus. Frisk luft och högst fyra personer i sällskap och inte behöver man pussas och kramas för att man gjort en bogey.

-       En sprucken gammal tandlagning ställde till problem i helgen. Godis är livsfarligt. Jag härdade ut till måndagsmorgonen och ringde Folktandvården. Nej, var beskedet, vi tar inte emot dig. Men det är ju akut invände jag. Nej, vi räknar inte fraktur som akut svarade sköterskan och rekommenderade inköp av en provisorisk lagning som heter Cavit-W. Rengör ytan först och tryck dit medlet mot den sargade tanden. Funderade en stund. Cavit måste vara den medicinska motsvarigheten till Plastic Padding men dyrare. Ni som varit med tillräckligt länge känner igen Plastic Padding som lagade rosthålen på din gamla VW eller Volvo Amazon.

-        Hamstringen av toalettpapper har gett upphov till en del mer eller mindre lyckade skämt inte minst på Facebook. Ett konditori i Mjölby säljer bakelser utformade som toapappersrullar berättar Corren. Undrar vad det är för naturlag som säger att Öst Medias tidningar måste skriva reklamartiklar om alla fånigheter som företagarna hittar på?








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...