Med Jacob vid tangentbordet

Vilket praktfiasko! Något annat ord finns inte för att beskriva Plöjnings-VM utanför Skänninge i våras. Det fattas 3,5 miljoner kronor och bara cateringföretaget Möllers Group i Skänninge har fordringar på en miljon kronor. Jag har under åren häpnat över den ansvarslöshet som idrottsföreningar visat vid stora arrangemang men detta tar priset. Man tar sig för pannan. Det är nog sista gången en sådan tävling arrangeras i Östergötland. Färggranna, motorstarka traktorer, smällande vimplar, högtidliga tal och dito prisceremonier. Så såg den officiella bilden ut i maj. Men det var bara en Potemkinkuliss. Arrangemanget vilade på en bräckligare grund än östgötalera. Knivkastningen i konkursdrabbade Svensk plöjning AB har börjat. Projektledaren skyller på den ekonomiansvarige och vice versa. Styrelseordföranden håller sig undan när Corren ringer. Enligt 121.nu är hans namn Nils-Erik Håkan Grönvall, 34. Bolaget har sitt säte i Katrineholm. Av uppgifterna i dagens tidning fäster jag m

Jag är en stor konsument av deckare och thrillers. Ibland undrar jag om jag inte lägger ner för mycket tid på genren och anledningen är Anders Jallais Spionen på FRA. Jag valde boken mycket på grund av författarens bakgrund. Anders Jallai är före detta stridspilot och dykare. Han hittade den sovjetiska ubåten S 7 på svenskt vatten 1998 och den försvunna D 3:an 2003. En riktig machokille. Spionen på FRA handlar mycket om de sovjetiska ubåtskränkningarna på 80-talet samt intriger och maktspel mellan Säpo, SSI, SSG, MI 5, KGB och GRU, hemliga arkiv och dubbla lojaliteter. Befattningshavarnas namn är lätt kamouflerade men inte svåra att identifiera. Ibland är det svårt att urskilja var fronterna går. Trots logiska luckor, svårförklarliga vändningar och ett klyschigt språk (hans isblå ögon borrade sig in i förhörsledarens vattniga dito) var jag beredd att ge boken en chans. Handlingen drevs framåt och nyfikenheten på hur den ska sluta ökade. Tills jag nådde sid 266 där Jallai beskr

Så här prydlig är infarten till den nya konsthallen under Kungsvägen vid Dackeplan.

Städning ingick uppenbarligen inte i avtalet. Underbara inkonsekventa Mjölby kommun. Tre unga män har fått Tekniska kontorets uppdrag att dekorera gångtunneln under Kungsvägen vid Dackeplan. Du kan beskåda resultatet idag. Det rör sig om grafitti men målarna vill inte använda det ordet för det associerar till klotter läser jag i lördagens Corren. Frågan har diskuterats tidigare. 2003 tog ett par unga män kontakt med dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson och föreslog ett legalt klotterplank i Mjölby – det kallas free walll på deras språk – med förebild i Norrköping . Tillåt mig att citera min egen artikel i Corren 2003-01-07. -- Jag har träffat ett par av killarna och det är ingen tvekan om att de är seriösa representanter för grafittikonsten. Men var går gränsen mellan grafitti och förfulande klotter? Jag är rädd att detta kan inspirera till ännu mer klotter på stan, säger Jörgen Oskarsson. -- Jag har hört mig för om de här killarna skulle vara intresserade av en lokal i

Idag har jag för tredje gången i min karriär intervjuat en hundraåring, Svea Karlsson i Mjölby. En förtjusande kvinna fylld av humor, glasklara minnen och åsikter. Intervjun skedde på Slomarps äldreboende liksom förra gången, 2002, när jag var ute i samma ärende. Första gången jag intervjuade en hundraåring var i slutet av 80-talet. Kvinnan saknade barn men en grannfru ställde upp. Jag var en aning nervös. Hur mycket kom hon ihåg, var hon klar inför situationen, skulle jag få kontakt etc? Men det gick bra och jag kunde redan i ingressen konstatera att hon levt ett fantastiskt liv; vuxen vid första världskrigets utbrott, medelålders vid andra världskrigets inledning och gott och väl pensionär vid John F Kennedys död, samt levt under fyra svenska kungar. Vi pratades vid och jag fyllde blocket med intressanta uppgifter. Men efter cirka 45 minuter fick hon något glasartat i blicken och lite förvirrad vände hon sig till grannfrun med frågan: ”Är det pastorn?”. Då insåg jag att

Intressant att läsa om Naturum Tåkern som växer fram. Taket beläggs med vass av polska specialarbetare. De behöver inte ta sig långt för att hämta råvaran. Tåkern har som bekant mycket vass av god kvalitet. Min svärfar, Ingemar Jarl, drev under många år åkeri i Borghamn. På 70- och 80-talen fraktade han och hans chaufförer åtskilliga lass vass från Tåkern till byggen i Skåne och Danmark, bland annat till den populära turistön Ven i Öresund. Så ser du ett äldre hus på Ven med vasstak är det troligen belagt med vass från Tåkern. Hur skördar man vass? Jo, det sker vintertid och bonden styr ut skördetröskan på isen. Lätt som en plätt säger den som kan. Ett intressant bygge är det under alla omständigheter. För 40 miljoner kronor måste det bli ända in i vassen bra. Invigningen äger rum i maj nästa år och något säger mig att då får man trängas med många gröna Fjällrävenjackor.

Snart är hösten och höststormarna här och förutsättningarna för golfspel förändras radikalt. Jag började spela i Vadstena i början av 70-talet och tyckte jag var härdad när sydvästen låg på från Omberg. Men det var ingenting mot vad Uffe Holmertz och jag fick uppleva när vi och hustrurna gjorde en resa till Hvide Klits golfbana på Jylland påsken 1975.Sommargreener lockade. Stormen vräkte in från väster och uppgick säkert till 20-25 sekundmeter i byarna och de tvärhandshöga tallarna erbjöd inget skydd. Men vi hade spelat golf några år och inget kunde hindra oss från att dra på oss regnställen. En minnesvärd runda. På ett par 5 inemot femhundra meter långt hade vi vinden i ryggen och nådde green på två slag. Det har inte hänt varken förr eller senare. På ett par 3, cirka 140 meter, med vinden i ansiktet pangade vi på allt vad vi hade med järntrean och när bollen stod som högst fördes den tillbaka av vinden till cirka 70 meter från tee. Normal konversation var omöjlig och vi fick sk