Personer från min uppväxttid i Motala dyker upp var man minst anar. Filantropen Barbro Osher, svensk honorär generalkonsul i San Francisco, var den som höll i torsdagens sommarprogram. Fadern var överstelöjtnant Klint som under 1950-talet var direktör på Göta Kanalbolag och Barbro var näst äldst i en syskonskara på fyra flickor. Som medlem i kanalbolagschefens familj tillhörde hon den lilla stadens överklass även om ordet inte uttalades högt.
Jag har inga minnen av Barbro för hon är nio år äldre än jag men min yngsta syster Margareta var klasskamrat med Barbros syster Kay i Östra skolan och berättade om interiörer från det Klintska hemmet i kanalbolagets hus i hamnen. Likheten med Bror Snickarns tvåa på Storgatan var inte påfallande, om vi säger så.
I programmet berättade Barbro inget som sin uppväxt i Motala utan det handlade mest om flygrädsla, somrarna på morfar bankdirektörens ö i Stockholms skärgård, arbetet som ordförande i två penningstinna stiftelser med uppgift att stödja kultur och medicinsk forskning och svårigheterna att som medelålders finna sig tillrätta i vardagslivet i USA tillsammans med tonårig dotter. Samt problem att komma överens med svärmor. Om allt detta berättade hon på ett sakligt sätt utan emotionella övertoner.
Barbro Osher lever ett liv som vi vanliga dödliga endast får se på film. Enligt Aftonbladet har hennes två stiftelser givit bidrag på sammanlagt 700 miljoner dollar i USA och Sverige. När maken Bernhard Oshers 80-årsdag firades i San Francisco underhöll tenoren Placido Domingo. Bernhard Osher är en selfmade affärsman som via familjens järnhandel tjänat enorma pengar på fastigheter, ett zoo, en nöjespark och värdepappershandel på Wall Street. Föräldrarna var judar som flydde till USA från 30-talets pogromer i Minsk.
Men sommarstugan på 70 kvadratmeter på Värmdö har hon behållit.
Fler medienoteringar. Correns chefredaktör Charlotta Friborg skriver idag apropå kungahuset att offentliga ämbeten inte ska ärvas. Hon är alltså republikan. Mycket har hänt på Corren sedan majoren Ridderstads tid.
I samma tidning skriver Per Bergsten att LHC:s match mot Djurgården den 3 september i Mjölby blir den sista. Statusen på European Trophy ska höjas och då duger det inte att spela i bonnarenor med plats för 400 åskådare. Bergsten tycker att arrangörerna gör rätt. Jag tycker tvärtom. LHC borde göra fler PR-turnéer i länet för lagets popularitet är inte grundmurad utanför Linköping. Puffen på sidan B 1 ”LHC devalveras av att spela i Mjölby” retar nog upp en och annan lokalpatriot. Kanske ett antal huliganer får för sig att mula redaktör Bergsten vid nästa besök i VMP Group Arena..?
Kommentarer
Skicka en kommentar