Fortsätt till huvudinnehåll

Henrik lärde sig aldrig njuta

Det är sällan en elitidrottare får chansen att oemotsagd berätta om livet och karriären i en och en halv timme. Därför var det med viss förväntan jag bänkade mig fram webbradion igår och lyssnade på Henrik Larsson i Sommar. Och det var intressant om än lite långrandigt i vissa stycken.

Uppväxten i Helsingborg var småstökig. Henrik var den ende mörkhyade eleven på skolan och han kallades omväxlande för neger eller nigger. Svaret blev en knytnäve. Henrik diskuterade inte utan klippte till. Direkt. Och hjälpte inte det så bad han storebrorsan att ”övertala” antagonisten att sluta med glåporden. Det fungerade alltid.

Henrik Larsson överhöljdes av utmärkelser under sin nästan 20 år långa elitkarriär, men lärde sig aldrig konsten att njuta av framgångarna. Ett kort firande, men så var uppladdningen och koncentrationen på nästa match igång. Som proffs utomlands tränar du bara två timmar varje dag så det finns gott om fritid och möjlighet att umgås med familjen. Men i huvudet finns bara tankarna på nästa uppgift. Jag har tidigare hört Gunde Svan berätta om samma sak.

Det finns många duktiga fotbollsspelare men det finns bara ett fåtal som har den totala hängivenheten för att nå toppen. Som är beredda att avstå ett normalt socialt liv för träning och matcher. Henrik tillhörde den senare kategorin. Han älskar fortfarande fotboll och blir nästan euforisk av doften av nyklippt gräs. Efter en midsommarsupé plockades bollen fram för en improviserad match på gräsmattan. Henrik gick upp vinden och plockade fram landslagströjor från Sverige, Holland, Italien och Kamerun.

Henrik kostade på sig en tupplur på eftermiddagen och tror själv att det var en anledning till hans goda fysik. Det är en information som jag gärna tar fasta på…

Påfallande är det förakt, nästan hat, som Henrik visar landets sportjournalister. Särskilt de som profiterade på broderns död i samband med landskampen mot Danmark i VM-kvalet. Bara Walle Holmberg på Helsingborgs Dagblad och framlidne Hans Linné på Expressen får godkänt. De har (hade) koll.

Det finns ingen anledning att tro att det är en nöjd och belåten Henrik Larsson som dragit sig tillbaka för att njuta av miljonerna och livet på sin hästgård. Nej. Han vill tillbaka till de stora arenorna och de riktigt stora sammanhangen igen. Där endast resultaten räknas, segrarna tar allt och förlorarna kan plocka ihop sina pinaler. Med den uttalade målsättningen i radio så drar jag slutsatsen att Landskrona Bois bara är en anhalt på vägen i tränarkarriären.

När jag skriver detta faller ett lätt regn. Jag sneglar ut mot gräsmattan. Håller den för en glidtackling av 100 kilo Jacobsson?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer