Idag har jag för tredje gången i min karriär intervjuat en hundraåring, Svea Karlsson i Mjölby. En förtjusande kvinna fylld av humor, glasklara minnen och åsikter. Intervjun skedde på Slomarps äldreboende liksom förra gången, 2002, när jag var ute i samma ärende.
Första gången jag intervjuade en hundraåring var i slutet av 80-talet. Kvinnan saknade barn men en grannfru ställde upp. Jag var en aning nervös. Hur mycket kom hon ihåg, var hon klar inför situationen, skulle jag få kontakt etc? Men det gick bra och jag kunde redan i ingressen konstatera att hon levt ett fantastiskt liv; vuxen vid första världskrigets utbrott, medelålders vid andra världskrigets inledning och gott och väl pensionär vid John F Kennedys död, samt levt under fyra svenska kungar.
Vi pratades vid och jag fyllde blocket med intressanta uppgifter. Men efter cirka 45 minuter fick hon något glasartat i blicken och lite förvirrad vände hon sig till grannfrun med frågan: ”Är det pastorn?”. Då insåg jag att tiden var mogen att slå igen anteckningsblocket och inleda reträtten till redaktionen.
Historien om ”pastor” Jacobsson gjorde stor succé vid fikabordet på redaktionen samma eftermiddag.
En annan iakttagelse är att av de tre hundraåringar jag träffat var samtliga kvinnor och två var barnlösa. Om man kan dra några långtgående slutsatser av detta eller om det var en tillfällighet är inte jag mannen att avgöra.
Kommentarer
Skicka en kommentar