"som en varm kniv genom smör"

Vecko-Journalens chefredaktör Stig Ahlgren var en ryktbar stilist och ansågs som en metaforernas mästare. Hans ”tråkig som en påstigande i Alvesta” från en tågresa Malmö-Stockholm är nog den mest citerade i Sverige. En rätt placerad liknelse lyfter texten medan alltför många ger ett överlastat och långsökt intryck. För några år sedan läste jag en thriller med fem metaforer på de inledande 15 raderna. Övermättnad var ordet.

Om vi ska fortsätta på tråkighetstemat har min kompis, fotografen Jalle Asklund bidragit med ”tråkig så att klockorna stannar” och själv har jag bidragit med ”tråkig som en gymnasielärare i religion”. Samma fotograf kallar förresten Kinbag för ”en rullande mulltoa”.

Aftonbladets Johan Hakelius hade i gårdagens nummer rätt roligt åt formuleringar i Svensk Damtidning som ”folk virvlar i dans, håller andan av förväntan och makalösa briljantdiadem gnistrar i kristallkronornas sken.” Kanske inga metaforer men skojiga och ålderdomliga uttryck.

Sportspråket var en tid överlastat av slitna klichéer som att ”nätet stod som en strut” eller ”en genomskärare som en varm kniv genom smör”. Den senare missbrukade jag i unga år. Fast det är lätt att gå bort sig i metafordjungeln. En sportskribent placerade ”en het potatis på tapeten” och ”en gravad hund i garderoben”. Korrekturläsaren var visst kompledig den kvällen.

En ungdomskamrat beskrev avslutningen av en lyckad lördagskväll på detta träffande vis: ”pitten stod så man kunde skära glas me´n”. Hans berättelse bar spontanitetens prägel. Mera tvetydig var den golfspelare i Vadstena som på 70-talet beskrev ett lyckat slag med drivern ”som en drömträff mellan läpparna”.

Min absoluta favorit är den här: ”(golf)bollen landade som en mås med ömma fötter”.