Fortsätt till huvudinnehåll

121 lustmord på sevärdheter

Ryktet om Ture Långs död är grovt överdrivet, ja rentav felaktigt.

Resejournalisten Johan Tell begår 121 lustmord på lokalpatriotisk inskränkthet i boken ”Trista sevärdheter”. Ingen landsdel undgår Tells kamera och ironiska kommentarer. Några sevärdheter kommenterar han inte själv utan citerar bara turistbroschyrer och hembygdsskrifter och effekten blir densamma. Läsningen lockar inte till gapskratt men man skrockar igenkännande.
Fem östgötska företeelser finns med: Göta kanal, Gamla Linköping, Värmekyrkan i Norrköping, Skänninge stad och Svaneholms borg i Västra Harg.
Om Göta Kanal skriver Tell så här under en sällsynt intetsägande bild:
”När Göta kanal stod klar, efter sju miljoner dagsverken med plåtskodda handspadar, var den redan förlegad och skulle snart bildligt som bokstavligt, köras om i betydelse av det långt effektivare tåget. Istället kom kanalen att lanseras som turistmål med slogans som ”Sveriges längsta äventyr” och påståenden som att ”Göta Kanal har utsetts till Sveriges förnämsta underverk av svenska folket”. I folkmun kallas kanalen mycket sällan för ”äventyr” eller ”underverk”. Vanligare benämning är skilsmässodiket på grund av all tristess och allt bök vid slussarna som båtarna måste gå igenom”.
Här måste jag komma med en invändning. En tur på Göta kanal är som alla andra båtturer. Trist vid dåligt väder, trevlig vid fint väder.
Tell går på i ullstrumporna.
Första advent varje år sätter Norrköpingsborna lyse på dessa skorstenar och menar sig då skapa världens största adventsstake. Ibland går de sedan vidare och sätter en tomteluva (världens största) på Rådhustornet.”
Jag tror det var en tidigare turistchef vid namn Reidar Svedahl som kläckte idén. Redaktionen för SVT Östnytt delar inte Tells uppfattning utan visar glatt ljusstakarna varje år.
Vidare i texten.
”Svaneholms borg anlades 1360. Fyra år senare, alltså 1364, besattes den av tyskar från Mecklenburg. Mycket tyder på att borgen efter detta inte längre hade någon funktion att fylla utan fick förfalla”.
Till turistansvarigas försvar i Mjölby kommun ska sägas att kommunen inte gjort eller gör någon större affär av ruinen. När barnen i Västra Hargs skola läser om medeltiden är ett besök vid borgen obligatoriskt.
Om Skänninge lyder texten så här: ”Anses vara värt ett besök på grund av stadens tidigare benämning ”Caput Gothiae”, vilket betyder Götalands medelpunkt. Statyn Ture Lång är däremot borttagen från torget efter en folkomröstning 2006”.
På den senare punkten har författaren fel. I folkomröstningen ville 75 procent av Skänningeborna ha kvar Ture Lång. Det har varit många byråkratiska turer kring Ture men nu står den på torget året runt.
Inte heller i Skänninge har författaren ansträngt sig för att knäppa en tilltalande bild. Den här boken gavs ut innan potatisens utplacering i Viringerondellen så den saknas. Annars hade den säkert platsat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och