Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt om Lundbyskolan - igen

Så debatteras åter Lundbyskolans existens bland Mjölbys politiker. Debatten har pågått i snart tio år och det har inte alltid varit lätt urskilja frontlinjerna mellan blocken eller i partierna.

Under mandatperioden 2002-2006 genomfördes en utredning där flera skäl anfördes för att lägga ner skolan och låta barnen gå i en utbyggd Blåklintskola. Skolan var gammal och sliten och ligger i utkanten av ett stort och väl trafikerat industriområde.

Alla tycktes vara ense men plötsligt bytte socialdemokraterna fot vilket inte tilltalade skolnämndens ordförande Elisabeth Moborg som avgick. Men när regimskiftet kom 2006 beslutade alliansen att genomföra om- och tillbyggnaden av Blåklintskolan till en skola för låg- t o m högstadiet.

Idag är Lundbyskolan aktuell igen, påpassligt omdöpt till Sörby förskola. Behovet av förskoleplatser är stort sedan Östergården drabbats av mögel och 110 barn flyttats till Sörby förskola. Nu pågår diskussioner om förskolan endast ska vara tillfällig eller permanentas. Miljökontoret ger endast dispens för en termin i taget. För en permanent lösning krävs att de omkringliggande industrierna, bland annat BT, ger sitt medgivande. Den miljö som inte dög för mellanstadiebarn för tio år sedan duger alltså för förskolebarn, åtminstone tillfälligt. Förklara det den som kan. Pengar? Eller brist på pengar.

Kring 2005-2006 sades det att nästa förskola i södra delen av stan skulle byggas i det nya villaområdet på Sörby. Varför den har försvunnit ur diskussionen vet jag inte. Min gissning är att tomtförsäljningen inte motsvarat förväntningarna. Allmän ekonomisk oro, högre räntor och högre krav från bankernas sida måste ha påverkat dem som drömmer om nytt hus.

Hur kommer det sig då att skolan överhuvudtaget blivit granne med stans största industri? Ja, från början (mer än 50 år sedan) byggdes den som yrkesskola. Det var alltså före Dackeskolans tillkomst.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom