Fortsätt till huvudinnehåll

Succé för nostalgisajt om Motala


Någon Motalabo startade sajten ”Du vet att du är ifrån Motala om du…” på Facebook och genast strömmade medlemmarna till. 2 300 personer trots att det är en sluten grupp. Strömmar till gör också minnena från alla håll och kanter. Gamla lärare och rektorer kommenteras, favoritfikastället analyseras, stans original, dansställen och annat kommenteras. Mycket känner jag igen och kan bidra med medan annat av senare datum är främmande eftersom jag flyttade från stan 1970.

Så här i efterhand tror jag Motala var en lagom stor stad att växa upp i. Min bas i tillvaron var Storgatan 21 A och alla pappor i bostadsrättsföreningen jobbade på CTV. När jag flyttade från Östra skolan till Norra 1958 vidgades kretsen av barndomskamrater som Bullen Odöö, Nisse Theander, Peter Petersson, Leffe Karlsson (Wärn) och Leffe Skeppstedt till klasskamrater som bodde på Mossen, Herrgårdsgatan och i Platen (kv Facklan). Norra IP var en lekplats både sommar och vinter. Minns ni den stora skridskobanan där alla, jag säger alla, var på stålskodd fot?

I Praktiska real vidgades kretsen ytterligare och jag insåg att alla killar i Motala Verkstad och Brinken inte var ohyggliga busar som illasinnade rykten gjort gällande. Dick Isaksson, Per Jonasson och Bullen Lindholm var riktigt hyggliga kisar liksom tillskotten från Borensberg; Matz Brinkby, Carl-Uno Gager och Roland Köhl. Jodå, ni känner igen de senaste namnen, de utgjorde popbandet M.T. Else.

Likadant var det i gymnasiet, men då hade jag övervunnit min rädsla för busarna från andra stadsdelar. Då tillkom också några snygga tjejer från Vadstena.

Föreningslivet var en väg in i samhället. För min del lärde jag mig spela pingis på Norras ungdomsgård och fortsatte i MAIF:s bordtennissektion där Jean Moulin styrde och ställde. Jag spelade fotboll i Starka och Lemunda och senare i korpen med Luxor. I Vadstenakorpen med Östgöta-Bladet lyckades jag dra på mig två benfrakturer.

På 60-talet var Motala fortfarande ett klassamhälle där topparna utgjordes av rektor Dahlén på HALIM, några advokater samt direktörer på Luxor och Motala Verkstad. I Stadshuset styrde Assar Bergqvist och Thore ”Blå” Pettersson. Gösta Löfgren var omtyckt av alla, till och med av anhängare till Starka, IFK och Zeros. Motala Tidning kallades omväxlande för Gubbkalsongen, Tomsäcken eller Kanalbladet. Kiosken i Bussplans väntsal var säkraste stället för inköp av Pinuptidningar.

Men det fanns en vänlighet och hjälpsamhet människor emellan och många problem löstes utan inblandning av myndigheter.

De stora företagen som Electrolux, Luxor, Motala Verkstad och CTV fanns med som trygga ekonomiska garanter. De ser som bekant annorlunda ut idag. Den som ville hittade alltid ett jobb. Dagens 20-åringar lever under tuffare villkor.

De tunga drogerna hade ännu inte gjort entré men det dracks mycket brännvin på lördagskvällarna. Premiärsupen togs på Neptun och gav upphov till många anekdoter.

Till gatubilden hörde original som Kalle Kron i Saluhallen, ”Spätta”, Samba-Lasse och Hjalmar i Varamon. Den senare cyklade omkring i stan, alltid klädd i bryggarfrack och solglasögon. På pakethållaren hade han en låda med äpplen som han bjöd barnen på. Hjalmar var förmögen och det ryktades att han hade alla pengarna i madrassen. Inte är gubben så tokig att han har pengarna i madrassen, sa vi.

Men när jag gjorde lumpen på KA 1 i Vaxholm 1970 läste jag i Motala Tidning att Hjalmar hittats död i sängen och när polisen kom dit hittade de stora mängder kontanter. Var då tror ni? Jo, i madrassen.

Sånt kan bara hända i staden med de höga popplarna och låga moralen.

Motala Tidning skriver om gruppen i dagens tidning men den har jag inte lyckats komma över. Det är tydligen långt mellan städerna.

Kommentarer

  1. Jag håller med. Motala är en perfekt stad att växa upp i. Kanske det är så att de som inte har lämnat staden håller fortfarande på att växa upp.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och