Med Jacob vid tangentbordet

Jag har precis sett en repris av Uppdrag Granskning och Lundsbergs försnillade miljoner. Skönt att se hur Karin Mattisson drar brallorna av rektorn och enhetschefen på Skolverket men jag blir rasande vid tanken på att mina och andras skattpengar ska gå till denna skola för överklasslynglar. Rektorn är halare än en ål, ett steg framåt och ett halvt bakåt. Reglerna är glasklara men skolan har skickat dubbla fakturor till Skolverket och hemkommunerna. Sånt brukar kallas bedrägligt beteende i andra sammanhang men rektorn skyller på ”den unge ekonomichefen”. Sen blir jag oerhört irriterad på Skolverkets slappa attityd som inte granskar fakturorna utan tar uppgifterna för givna. Karin Mattisson och hennes researchers utför det jobb som revisorerna inte klarar av. Utbildningsminister Jan Björklund har sagt att han avvaktar Skolinspektionens granskning av Lundsberg innan regeringen tar fortsatt ställning till skolans tillstånd. Nu tror jag inte att det går så långt för många rika

Kan någon förklara för mig vad denna stolpe fyller för funktion? I lördags fick jag hjälpa en kvinna i 70-årsåldern att lyfta rullatorn över stolpen för att hon skulle få tillgång till rulltrappan. Det var omöjligt att få in rullatorn från sidan. Hon och hennes åldrige make var mycket stressade över situationen. Samma problem måste en person med barnvagn ha. Det finns inte heller någon hissingång på gatuplanet. Med sådana stolliga innovationer förstår jag varför det är så många tomma butiksutrymmen i Galleria Kvarnen i Mjölby. Vi talar alltså om ingången från Kungsvägen. Var finns den annars så alerta handikapprörelsen? En (hållbar) förklaring från den fastighetsansvarige, tack.

Kommer ni ihåg min blogg om dramatiken kring Tio i topp 1962? Min gamle klasskamrat från Praktiska Real, Roland Köhl, som spelade i M.T. Else berättar om en sändning av Tio i topp från Motala 1967. Gruppen hade vissa förhoppningar kring lanseringen av Stewball men hade otur. Här följer Rolles berättelse. Följer troget ditt bloggande med stor behållning och fastnade nu senast på bloggen om Tio i topp. Jag minns inte just den händelsen men kom samtidigt på att Gösta Gäfvert nog inte hade så mycket att välja på om   grabbarna från Storgatan hade bestämt sig för att lämna lektionen i förtid. Fem år senare, närmare bestämt den åttonde april 1967 var omröstningen till Tio i topp tillbaka på Södergården. Borensbergs stolthet M.T. Else hade spelat in sin första singel med låten Stewball som framsida. Vi tyckte att det passade som hand i handske att vi skulle testas just den dagen som programmet skulle sändas från Motala och en hög placering borde varit som gjuten.

En av länets tyngre mediaprofiler, Magnus Höjer, har gjort sin sista arbetsdag på Östnytt. Magnus lugna röst och avspända berättarstil har hörts i stugorna under mer än 30 år. Han är en av veteranerna som startade Östnytt 1980. Han har gjort många sportinslag, historiska program, underhållningsprogram och även hunnit med att skriva böcker med Norrköpingsmotiv. 2006 fick han NT:s kulturpris. Som så många andra eterjournalister i den generationen började han som tidningsjournalist. Våra vägar korsades kring 1970 när Magnus var sportjournalist på Motala Tidning och jag hade samma jobb på Östgöta-Bladet i Vadstena. Vi träffades på åtskilliga fotbolls- och bandymatcher och det var alltid lika trevligt att prata med honom. Vi hann diskutera allt mellan himmel och jord medan vi kollade på matchen med ett öga. Han hade fler strängar på sin lyra än idrott. Någon gång , jag tror det var 1971 eller -72, flyttade Magnus till Folkbladet Östgötens sportredaktion. Han var glad att flytta

Första gången jag besökte Tranås GK var på 70-talet när det var en niohålsbana (dagens sista nio i stort sett). Jag var medlem i Vadstena på den tiden och när vi gjorde utflykter gick färden antingen till Tranås eller Motala. Sedan dess har banan varit en favorit. Ibland hände det att Tranåslegenden Stig A Hjelmqvist (grundare och ägare till Stiga) gick en runda på banan, puffande på en cigarr i sällskap med sina taxar. Sommartid hade han ofta sällskap av dåtidens superkändis Lennart Hyland Sedan dess har det blivit många rundor på Tranås som med tiden byggts ut till en komplett anläggning. De två första hålen har blivit en högkvalitativ korthålsbana och en lång par femma är ombyggd (trean har byggts om och andra hål tillkommit). Utsikten från serveringen skäms inte för sig. 18:e green i förgrunden. Området nedanför uteserveringen med 18:e green, tians green och elvans utslagsplats har ett tilltalande utseende med en större damm. Jag söker ofta något utöver själva golfs

Idag säger vi grattis till Ödeshögs IK som liksom MAI fyller hundra i år. ÖIK har inte bara födelseåret gemensamt med MAI utan även matchdressen i svart och gult. Lagen möts f ö i en pokalturnering på Vifolkavallen senare i sommar. Det var självfallet Stockholmsolympiaden som inspirerade Östergötlands ungdomar att bilda idrottsföreningar 1912. Klas Ingesson är förstås ÖIK:s främsta affischnamn men mina minnen av laget kommer från min tid som sportjournalist på Östgöta-Bladet i Vadstena åren kring 1970. Det var många heta derbyn på Vättervallen mot VGIF, Wasa, Borghamn, Strå och Hästholmen. Jag minns duktiga spelare som målvakten Rolf Lidberg, mittfältarna Keller Johansson och Sven-Lennart Svensson och målsprutan Stig-Lennart Karlsson som var värvad från Hästholmen. Det fanns också en riktig playmaker vid namn Åberg, tyvärr har jag glömt förnamnet, som prövade lyckan i IFK Norrköping. Sven Gunnar Larsson (inte landslagsmålvakten) bytte av Lidberg i målet ibland. Hans och min