Fortsätt till huvudinnehåll

En jubilerande kanalbåt och vållande av skrattkramp




100-åringen Wilhelm Tham firades i Motala idag. Musik av blåsorkester, kanonsalut och föredömliga korta tal av representanter för kommun, vänförening och rederi. Fartyget är byggt på Motala Verkstad.

Många Motalabor har under åren stiftat en första bekantskap med sjömanslivet genom sommarjobb på Thammen eller systerbåtarna Juno och Diana. Jag tänker närmast på mina grannar och kompisar Leif Wärn och Leif Skeppstedt som jobbade flera somrar på 1960-talet som matroser på fartyget. Leif Wärns morfar Inge Wärn – f d skutskeppare på Familjen – var styrman på Thammen. På Storgatan gick de under namnen Stor-Leif och Lill-Leif.(Leif W är ett år äldre).

Lagom till skolstarten kom Leffarna hem och berättade om vilka spännande människor de träffat på båtarna. Särskilt Stor-Leif utvecklade en särskild talang för kryddat historieberättande till glädje för många på Storgatan med omnejd. Det hände intressanta saker på Thammen, bland annat spelades första versionen av Roseanna – den med Keve Hjelm, Hans Ernback och Tor Isedal i huvudrollerna - in på Thammen.

1965 och -66 sommarjobbade jag på Brandförsäkringsverket i Stockholm och bodde söder om Söder. Jag hittade inga kompisar så det blev en och annan promenad till Riddarholmen när Thammen lade till en gång i veckan. Var det helg inleddes kvällen med en grogg i skansen innan färden gick till Gröna Lund och ville det sig riktigt väl avslutades helgfirandet med en sängfösare, vilket inte alltid var uppskattat av de äldre besättningsmedlemmarna.

En av dem som hade berättigade synpunkter på ljudnivån var rorgängaren Oliver. Han var också f d skutskeppare och bosatt i Forsaviken mellan Motala och Askersund. Våra vägar skulle korsas indirekt flera decennier senare när jag fick klart för mig att Oliver var en ingift morbror till min svärmor Birgit Jarl i Borghamn. Fast på den tiden hade jag ännu inte träffat Ing-Marie. Världen är bra liten, särskilt på en kanalbåt.

På 70-talet bodde jag i Vadstena och arbetade på Östgöta-Bladet. Just Vadstena var det enda ställe där kanalbåtarna gjorde ett timslångt stopp under färden mellan Göteborg och Stockholm och Vadstenaborna samlades gärna på hamnschweizeriet för att titta på folket ombord. Många hade bråttom till systembolaget för båtarna saknade fullständiga rättigheter. Morfar Inge (Leffes morfar alltså) var stilig i sin vita sommaruniform.

Stor-Leif blev sjöman på riktigt och korsade alla de stora haven under många år. Han var bland annat anställd på Walleniusrederierna som fraktade personbilar mellan Nordamerika, Europa och Asien.

Och historierna blev bara bättre och bättre med åren. Om det fanns ett lagrum för ”vållande av skrattkramp” skulle Leffe skaka galler nu.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer