Idag ska jag berätta en sedelärande historia om
hasardspel och spritförtäring som utspelades i ett sydeuropeiskt land på
90-talet. Huvudpersoner är tre välsituerade östgötar som på första tee anammade
ett bettingförslag från en mörkhårig stockholmare. Östgötatrion var optimistisk
och stärkte sig med gin och tonic på första tee.
Trion var inte tillräckligt insatt i sporten för
att reagera på namnet Hasse Hedjersson, en av 70-talets bästa spelare, men blev
snart varse hans kapacitet. Hedjerssons drivar klöv fairway, inspelen limmades
intill pinnen och puttarna trillade i. För våra hjältar gick spelet betydligt
knackigare. För sent insåg de sitt övermod. GT till frukost brukar ha den effekten på de
flesta.
Hur stor potten blev förtäljer inte historien men
det slutade inte med den hundralapp som presenterades på första tee. Något
vingbrutna drog sig våra hjältar tillbaka till hotellet och tröstade sig med
rotmos och fläsklägg. Eller något liknande.
Sensmoralen är: acceptera aldrig ett bet med en
okänd. Kanske skulle golfen införa den paragraf som var vanlig i skolan förr:
”Spel om penningar och penningars värde är strängeligan förbjudet”.
Kommentarer
Skicka en kommentar