Ond, bråd död på Omberg

Omberg och Alvastrabygden är en trakt som mest förknippas med vacker natur och turism. Både östgötar och andra gillar utsikten över Vättern och Ombergs flora och fauna. Men även i denna trakt förekommer grovt, dödsbringande våld liksom knarkhandel i stor skala. Just nu utreder polisen som bekant ett mord i trakten av Vävergården.

I början av 60-talet inträffade ett mord på en kvinna i en stuga på Omberg. Mördaren hade våldfört sig på henne och rånat hennes börs på ynka 40 kronor. Hon upptäcktes av sin man när han kom hem från jobbet vid 16-tiden. Mordet var dubbelt tragiskt eftersom mannen också var den förste misstänkte. Han kunde dock snabbt avföras från utredningen som det heter på polisprosa. Det var dock inte av någon illvilja som gjorde honom misstänkt utan den polisiära erfarenheten som är baserad på statistik. Ni som sett Leif G W Persson i Veckans Brott förstår vad jag menar.

En bred förutsättningslös spaning följde och ganska snart fick polisen in uppgifter om att en iögonenfallande, amerikansk bil synts på olika platser i trakten den aktuella dagen. Iakttagelserna ledde snart till att ägaren greps och han åtalades och dömdes. Min fru som är uppvuxen på Skedet berättade att en bild på bilen visades i tidningen och hennes far reagerade direkt och nämnde mördarens namn.

Lennart Forsmark, polis i Ödeshög på den tiden och sedermera kriminalkommissarie i Motala och kommunfullmäktiges ordförande i Vadstena, berättade 1988 en märklig episod från spaningarna. Han och en annan polis uppsökte de båda tvillingar som drev en mack och verkstad i Hästholmen. Det ryktades att bröderna stod i telepatisk förbindelse med varandra. Ena brodern stod på verkstadsgolvet och frågades ut medan den andre brodern jobbade i smörjgropen. Den senare svarade lika rappt på frågorna som broder nr 1 och Forsmark försäkrade att han omöjligen kunde höra vad som avhandlades ovan jord. När jag uttryckte mitt tvivel försäkrade han att så var fallet och jag övertygades. Allt nog, tvillingbröderna kunde också säga bilens märke, vilket gav utredningen en ordentlig skjuts framåt.

På Corren fick man reda på mordet vid 19-20-tiden och nattredaktören kastade sig på telefonen och larmade lokalredaktören i Ödeshög men denne var ovillig att åka till mordplatsen. ”Jag står här i pyjamasen”, var förklaringen och nattredaktören tappade målföret. Budet gick då till Correns man i Vadstena, Gunnar Sträng. Ett tiotal år senare hörde jag Gunnar berätta historien om hur han sökt upp brottsplatsen, tagit sig igenom avspärrningarna för att få till en detaljerad rapport men blivit bryskt bortmotad av polisen. Olika tider föder olika hjältar.