Fortsätt till huvudinnehåll

För tidigt för glädjevolter


Ropa inte hej förrän du är över bäcken

Finns det anledning för hockeyspelarna i Mjölby att göra saltomortaler och dricka champagne efter beskedet att kultur- och fritidsnämnden vill bygga ytterligare en hockeyhall för 15 miljoner kr? Luttrad som jag är efter många år som kommunreporter i Mjölby mejlade jag kommunalråden Carina Jönsson (s) och Monika Gideskog (m) med frågan om de delar nämndens optimism. Det är nämligen dessa två och deras kolleger i kommunstyrelsen som bestämmer var och när investeringar ska göras. Det är så beslutsprocessen ser ut i Mjölby kommun sedan åtminstone 30 är tillbaka .

På onsdagseftermiddagen fick jag svar av Monika Gideskog:

”Detta är enbart nämndens önskelista. Vi har inte fört sådana diskussioner i kommunstyrelsen. Fritidssektorns behov ska vägas mot andra angelägna önskemål. Vår diskussion börjar i höst”.

Carina Jönsson har inte svarat ännu men andra efterforskningar har visat att på den här punkten har det största partiet ingen annan inställning än oppositionen.

Om jag vore ordförande i MHC skulle jag alltså vänta med att korka upp skumpaflaskorna tills det formella beslutet är taget i kommunfullmäktige.

Jag tvivlar inte på behovet då MHC har en bred ungdomsverksamhet men de ekonomiska gränserna är alltid närvarande i politiska diskussioner. Det handlar inte bara om en investering utan en ny hall innebär också ökade årliga driftkostnader. Ingen vet hur den ekonomiska konjunkturen ser ut valåret 2014.

Förresten, hur mycket hall, eller hockeyplan med tak, får man för 15 miljoner när en ordinär villa kostar 2-3 miljoner kr?

Kommentarer

  1. Carina Jönsson har svarat mig så här.

    "Jag har i dagsläget ingen uppfattning om isbanorna. Budgetarbetet startar snart för ett fullmäktigebeslut i augusti. Jag vet att de två närmaste åren, 2013 och 2014, blir svåra enligt de uppgifter vi fått från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)",

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...