"Är det korvhandlarn nu igen?"

Firandet av hundraårsjubilerande MAI fortsätter. Igår öppnades en utställning på biblioteket vilket följdes av ett idrottskafé som arrangerades i samarbete med Östergötlands Idrottshistoriska Sällskap.

Många glada minnen ventilerades med Lars Bollius som moderator. Bertil Karlsson, Thore Johansson, Hansa Pettersson och Bengt ”Bobban” Karlsson hörde till dem som bidrog med floran av goda historier. Många mer eller mindre kända namn ur olika generationer virvlade i luften: Arne ”Luring” Karlsson, Göran ”Dallas” Sedvall, Sven Ericsson, Nicklas Andersson, Jim Andersson, Bertil Källevågh, Anders Lärkert, Hans Rydén, Örjan Martinsson, Björn Nordqvist och Jörgen Augustsson bland annat.

Lars Bollius höll Sven ”Sverik” Ericsson som den främste ledaren genom tiderna. Den energiske Sverik var såväl de stora visionernas som de små detaljernas man. Han låg bakom värvningen av Dallas Sedvall och höjdhopparen Bo Vista Jonsson.

Korvhandlaren Bebbe Bergqvist spelade en särskild roll under 60- och 70-talen. Han var Mjölbyidrottens förste sponsor under en tid när sponsorskap sågs över axeln. Det var tack vare Bebbe som Örjan Martinsson spelade bandy för MAI, vilket gav upphov till syrliga kommentarer från konkurrenterna i Motala och Linköping. ”Är det den där korvhandlarn nu igen?”

Gårdagen innebar också ett släpp av jubileumsskriften med undertecknad som författare. Publikationen fick en strykande åtgång (nåja) och jag fick till och med signera några stycken. Det är väl det närmaste ett releaseparty jag kommer.

Glädjande att ett 70-tal personer hade slitit sig från Internet och Fejsboka för ett gammaldags möte öga mot öga.

Lars Bollius intervjuar Thore Johansson. I förgrunden Bengt Karlsson och bredvid Thore sitter Göran Westerberg.

Jubileumsfirandet fortsätter med fest i Norrgården på pingstafton 26 maj. Den dagen är det exakt 100 år sedan föreningen bildades.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen