Fortsätt till huvudinnehåll

På besök hos en alliansbroder


Första gången jag besökte Tranås GK var på 70-talet när det var en niohålsbana (dagens sista nio i stort sett). Jag var medlem i Vadstena på den tiden och när vi gjorde utflykter gick färden antingen till Tranås eller Motala. Sedan dess har banan varit en favorit. Ibland hände det att Tranåslegenden Stig A Hjelmqvist (grundare och ägare till Stiga) gick en runda på banan, puffande på en cigarr i sällskap med sina taxar. Sommartid hade han ofta sällskap av dåtidens superkändis Lennart Hyland

Sedan dess har det blivit många rundor på Tranås som med tiden byggts ut till en komplett anläggning. De två första hålen har blivit en högkvalitativ korthålsbana och en lång par femma är ombyggd (trean har byggts om och andra hål tillkommit).

Utsikten från serveringen skäms inte för sig. 18:e green i förgrunden.

Området nedanför uteserveringen med 18:e green, tians green och elvans utslagsplats har ett tilltalande utseende med en större damm. Jag söker ofta något utöver själva golfspelet vid besök på en främmande bana och åsynen av alla fritidsbåtar som passerar är uppiggande när duffarna blir för många. Vid den lilla bryggan nedanför tians green ligger tre båtar med trolig hemmahamn Blåvik.

Vid vårt besök en fredagslunch var den ljusa och fräscha restaurangen fullsatt och det krävdes bordsbeställning för att vara säker på en plats, men det löste sig ändå. Bordsbeställning mitt på dan på en golfklubb har aldrig hänt mig tidigare. Tranås är nog en välmående klubb.

Göran Palmqvist och jag spelade med/mot hans syster och svåger, Monica och Bertil Fång. Den senare är klubbens ordförande men tämligen färsk som golfspelare. Han började spela 2003 sedan Göran lockat in honom i sporten.

”Vi besökte Väderstad och jag slicade något oerhört och jag sa att detta är nog ingen sport för mig”, minns den gamle bandyspelaren med ett förflutet som allsvensk i Tranås BOIS. Tydligen kom han på andra och bättre tankar senare.

Bland hans närmaste arbetsuppgifter är att förhandla med en kommande pro för den nuvarande Steven McDaniel har blivit klubbdirektör på Linköpings GK.
Han delar ett problem med styrelsekolleger på andra medlemsägda klubbar. Medlemmarna ställer krav på en bana i tip-top men majoriteten är inte beredd att betala för faciliteterna i motsvarande grad. I Tranås blossar då och då diskussionerna upp om att greenområdena behöver renoveras, säger Bertil

Vet du vad det kostar? 700 000 kr per green. Var ska vi hämta de pengarna? Och var ska vi spela under tiden?”

På de frågorna finns inga självklara svar. Men en trevlig runda i högsommarvärmen var det och det hände att bollarna studsade vår väg ibland. Göran gjorde en birdie.

Resultat: bästbollen slutade oavgjort efter kvittering på sista green. Bertil hade 34 p, Monica 28, undertecknad 26 och Göran 24. Ordförande Bertil har en mycket säker trätrea i utslagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom