På besök hos en alliansbroder

Första gången jag besökte Tranås GK var på 70-talet när det var en niohålsbana (dagens sista nio i stort sett). Jag var medlem i Vadstena på den tiden och när vi gjorde utflykter gick färden antingen till Tranås eller Motala. Sedan dess har banan varit en favorit. Ibland hände det att Tranåslegenden Stig A Hjelmqvist (grundare och ägare till Stiga) gick en runda på banan, puffande på en cigarr i sällskap med sina taxar. Sommartid hade han ofta sällskap av dåtidens superkändis Lennart Hyland

Sedan dess har det blivit många rundor på Tranås som med tiden byggts ut till en komplett anläggning. De två första hålen har blivit en högkvalitativ korthålsbana och en lång par femma är ombyggd (trean har byggts om och andra hål tillkommit).

Utsikten från serveringen skäms inte för sig. 18:e green i förgrunden.

Området nedanför uteserveringen med 18:e green, tians green och elvans utslagsplats har ett tilltalande utseende med en större damm. Jag söker ofta något utöver själva golfspelet vid besök på en främmande bana och åsynen av alla fritidsbåtar som passerar är uppiggande när duffarna blir för många. Vid den lilla bryggan nedanför tians green ligger tre båtar med trolig hemmahamn Blåvik.

Vid vårt besök en fredagslunch var den ljusa och fräscha restaurangen fullsatt och det krävdes bordsbeställning för att vara säker på en plats, men det löste sig ändå. Bordsbeställning mitt på dan på en golfklubb har aldrig hänt mig tidigare. Tranås är nog en välmående klubb.

Göran Palmqvist och jag spelade med/mot hans syster och svåger, Monica och Bertil Fång. Den senare är klubbens ordförande men tämligen färsk som golfspelare. Han började spela 2003 sedan Göran lockat in honom i sporten.

”Vi besökte Väderstad och jag slicade något oerhört och jag sa att detta är nog ingen sport för mig”, minns den gamle bandyspelaren med ett förflutet som allsvensk i Tranås BOIS. Tydligen kom han på andra och bättre tankar senare.

Bland hans närmaste arbetsuppgifter är att förhandla med en kommande pro för den nuvarande Steven McDaniel har blivit klubbdirektör på Linköpings GK.

Han delar ett problem med styrelsekolleger på andra medlemsägda klubbar. Medlemmarna ställer krav på en bana i tip-top men majoriteten är inte beredd att betala för faciliteterna i motsvarande grad. I Tranås blossar då och då diskussionerna upp om att greenområdena behöver renoveras, säger Bertil

”Vet du vad det kostar? 700 000 kr per green. Var ska vi hämta de pengarna? Och var ska vi spela under tiden?”

På de frågorna finns inga självklara svar. Men en trevlig runda i högsommarvärmen var det och det hände att bollarna studsade vår väg ibland. Göran gjorde en birdie.

Resultat: bästbollen slutade oavgjort efter kvittering på sista green. Bertil hade 34 p, Monica 28, undertecknad 26 och Göran 24. Ordförande Bertil har en mycket säker trätrea i utslagen.