Potatis nästa krisbransch

Bonngnället fortsätter. I vintras var det svinuppfödarna som pratade om nationell kris i en kampanj regisserad av LRF och i dagens Corren gnäller de lokala potatisodlarna över dålig lönsamhet och minskad konsumtion. Den totala potatiskonsumtionen har minskat med 22 procent de senaste åren till förmån för ris och pasta. Potatisodlarna kritiserar konsumenter och handel för felaktigt beteende men inte ett ord om att de själva bidragit till problemen genom att odla produkter som konsumenterna inte längre efterfrågar. Att 2010 var ett bra år med export till Baltikum nämns bara i förbigående. Rondellpotatisen i Viringe har alltså inte bidragit till ökad konsumtion.

Handlarna gör fel som säljer potatis i lösvikt ur stora lårar får vi läsa. Det förekommer bara i Sverige. Ursäkta, men kan orsaken vara att konsumenten vill ha en chans att kontrollera varans kvalitet innan man köper grisen i säcken.

Potatiskonsulenten Kari Pettersson i Bjälbo är den som uttalar sig i Östgötatidningarna i sådana här sammanhang. Vi får veta att på familjens gård funderar man på att minska arealen för potatisodling men bara lite. Varför bara lite om man arbetar i en sådan krisbransch? Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Jag kan annars tipsa branschen om en lönsam hantering. På City Gross säljs potatischips i 40-gramspåsar för 150 kr/kg. Billigare i 200-gramspåsar.

I tidningarna förekommer längre ingen allmän och kunnig konsumentjournalistik som ser på livsmedel ur konsumentens och inte producentens perspektiv. Till och med prisundersökningarna har slopats. Jag saknar den orädda och kunniga Charlotte Reimersson.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen