Fortsätt till huvudinnehåll

Grattis Fredrik och Magnus



Grattis till bröderna Fredrik och Magnus Carlsson, ägare till Flemminge Golf AB, som av Boxholms kommun utsetts till Årets Företag. Golfklubben vid Svartån har inte mindre än 2 500 medlemmar.

Vägen till den nuvarande anläggningen har inte varit spikrak. Brödernas försök att bygga ut den gamla banan möttes inte direkt av någon generositet från Boxholmsbornas sida. Jag var med vid två offentliga samrådsmöten under projekteringstiden och blev minst sagt förvånad över den ogenerösa attityd som golfbanan och dess ägare mötte i Boxholm.

Orienterare, skidåkare och dragkampare öste skit över golfbanan tillsammans med en majoritet av grannarna. Det var flera ritningar och förslag som förkastades innan banan fick sitt nuvarande utseende och kommunens byggnadsnämnd var heller inte så snabb att bevilja byggnadslov. Jag beundrar det tålamod och lugn som Fredrik och Magnus bemötte sina kritiker med. Förvecklingarna under resans gång kommer säkert inte Fredrik och Magnus att beröra vid den middag som arrangeras i nästa vecka men undertecknad behöver inte vara lika diplomatisk.

Flemminge är ingen lyxanläggning som Bro Hof – det ska sägas utan omsvep - utan en liten och välskött bana med familjär stämning och låga medlemsavgifter. Perfekt för nybörjaren att starta sin golfkarriär. I det här sammanhanget ska framhållas att föräldrarna, Björn och Lilian Carlsson, också lagt ner många arbetstimmar och förtjänar ett tack.Carlssons är allt en riktig golffamilj.

För övrigt kan jag tillägga att min gamle kompis, fotografen Jalle Asklund, som jag nött många golfbanor tillsammans med under åren, har återupptagit golfspelet med ett medlemskap i Flemminge. Det gläder mig.


http://www.golf.se/Folja/Nytt-fran-Golfsverige/2012/12/Ostgotaklubb-blev-Arets-foretag-/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.