Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölkdrickande deckarhjälte saknas





På mitt nattduksbord ligger för närvarande två spänningsromaner, Peter Temples Sanning och Butler och Öhrlunds Ares Tecken. Den första utspelas i Australien och den andra i Sverige. Man slås av hur lika huvudpersonerna är.

Sanning utspelar sig i Melbourne där kommissarie Villani sätts att utreda ett sexualsadistiskt mord på en ung flicka och tortyrmord på tre gangsterbröder med jugoslavisk bakgrund. Villani har ett äktenskap som är under upplösning och dottern umgås med knarkare. Han är spelmissbrukare och har ett komplicerat förhållande till fadern och de yngre bröderna. Han plågar sina underlydande med hånfulla kommentarer.

Utredningen pekar allt mer mot ett cyniskt maktspel i samhällets toppskikt. Korrumperade snutar på låg och hög nivå, dito politiker och giriga industriledare samt journalister med dolda motiv. Namnen virvlar förbi i ett högt tempo och det är inte alltid lätt att hålla reda på vem som är vem. Melbourne är befolkat av knarkare, langare och horor. Klasskillnaderna är stora och girigheten ännu större. Och överallt bränner den heta australiska solen med dagstemperaturer på 45 grader.

Trots den skrala personteckningen fortsätter jag läsa. Hur ska upplösningen se ut? Ska dessa sadistiska och penninggalna mördare få skaka galler till slut? Jodå, men innan dess får många, inklusive kommissarie Villani, betala ett högt pris.

Ares Tecken innehåller samma komponenter även om den utspelar sig i Sverige. Kommissarie Jacob Colt och hans förtrogna kriminalinspektör Linda Schnecker utreder flera mord riktade mot invandrare och homosexuella. Colt har de bästa ambitioner men han störs av ett äktenskap som är på väg att haverera. Äldste sonens homosexualitet är ett problem som gnager men det vill varken han eller hans amerikanska hustru erkänna. Plus en förundersökningsledare till åklagare som gör allt för att motarbeta den goda kommissarien. Linda Schnecker är homosexuell och har stora svårigheter med relationen med en ung attraktiv kvinna. Jobbet tar för mycket tid och kraft.

Författarna gör stora ansträngningar för att belysa problemet med bögskräck och hatbrott ur alla synvinklar men skildringen blir i min smak en aning för politiskt korrekt. Några försök till sexskildringar mellan man och hustru är fullmatade av klichéer och blir till slut skrattretande. Men intrigen är hållbar där böghatarna och våldsmännen håller kontakt via ett internetbaserat nätverk. Ibland önskar jag att en erfaren kvällstidningsredigerare fick sätta kniven i ett bokmanus för att skära bort överflödigt dödkött.

 Och framförallt: Ge mig en mjölkdrickare till deckarhjälte som har ett friktionsfritt förhållande till hustrun och hela huset fullt med rosiga barn. Han får gärna vara scoutledare också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.